Ulf Sandström har i en debattartikel i
Piteå-Tidningen den 6 oktober 2012 tagit till det grova artilleriet mot naturvårdsmupparna som enligt honom har fått för stort inflytande i skogsdebatten. I sak har den gode Ulf rätt. Skogen har en lagfaren ägare som har rätt att bruka sin egendom enligt de regler som finns. Men lika sant är att skogen också är en resurs med stora samhällsintressen och därmed föremål för granskning av olika särintressen. Vilka särintressen som har mest inflytande i skogsdebatten i dagens läge må vara osagt, men personligen tycker jag som Ulf Sandström och andra skogsföreträdare att bevarandeintressena har fått för stort inflytande.
Har arbetat hela mitt liv i skogen, de första 20 åren som skogsarbetare, sen på Statens skogsindustrier som numer är helt utlandsägt, nuvarande Smurfit-Kappa. Jag har sett många stolligheter i skogens skötsel passera så nog finns det fog för debatt om hur skog skall skötas. Kan bara nämna jättehyggena på 50- och 60-talet som sen brändes och planterades med contorta i paperpot som sen bara blev riskasar. Förvärvstillståndet som gud ske lov försvann i slutet på 80-talet, men öppnade upp för baggböleriet i stället.
Mer eller mindre seriösa skogsägare som köpte upp skiften klappade ner allt och sålde. Eftersom återbeskogningstvånget i praktiken togs bort av den dåvarande borgerliga regeringen, räckte det med att lämna fröträd oavsett hur marken såg ut. Exemplen på stolligheterna är många. Alltid är det olika intressen som står mot varandra, ekonomi eller mångfald. Sant är det nog, enligt skogsbruket, att det aldrig har funnits så mycket skog som det nu finns i Sverige. Men hur är det med mångfalden?
De sista 30 åren har en mängd skog undantagits för skydd, vet ej i procent av tillgänglig skogsmark men den börjar vara betydande. Därmed borde väl mångfalden på sikt vara tillfredställd. Bevarandeintressena är dock inte nöjda, de skall ha mer.
Jag vet, med säkerhet, att flera privata skogsägare skyndar sig att avverka sin skog bara det finns en enda gran med skägglav på skiftet innan en död hand läggs över hans skogsägande. Tror att även storskogsbruket tänker i de termerna, skall det verkligen vara så? Har försökt luska ut vem som betalar naturskyddsföreningen och dess gelikar, men en betydande del kommer från oss skattebetalare om jag inte är snett ute. Kanske det är för att visa sitt existensberättigande som de kommer med alla sina utspel som alltid ger stort genomslag i media.
Naturskyddsföreningen har ju givetvis gjort en stor insats för miljön nationellt och internationellt. De ligger faktiskt bakom att myndigheten Naturvårdsverket bildades och deras insatser för att identifiera olika miljögifter skall inte underskattas, men deras samröre med olika organisationer, som rädda skogen, krama tallen eller vad de nu heter alla naturmuppar, börjar vara tveksam och väcker frågor om vad Naturskyddsföreningen sysslar med i dagens läge.