Synnerligen trista debatter kan uppstå när en debattör för tredje gången upprepar samma saker som i sitt första inlägg. Så gör nu Anders Forsberg, SD, trots att vi redan visat att han har fel. Kanske hade han inte mer att säga, det kunde då varit dags att avsluta. Syftet var väl ändå mest att visa att Sverigedemokraterna intresserar sig för fler frågor än migrationspolitiken. Synd bara att intresset inte sträckte sig längre än till att kopiera de propagandafraser som i åratal framförts av Skogsindustrierna.
Arealen lagskyddad skog är ju en gång för alla inte fantasifulla 31 procent, vilket nu senast påpekats till och med av Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman i ett hovsamt inlägg. Vill man öka på procenten måste man som Forsberg räkna in både det ena och det andra som varken är skyddat eller skog (se våra tidigare svar). Lagskyddet omfattar däremot - hur man än vänder sig - bara cirka sju procent enligt internationell definition, och inte mer än fyra procent om det handlar om produktiv skog. Men det måste enligt samstämmig forskning absolut öka om vi vill att skogsekosystemen och en mångfald av arter ska kunna leva vidare.
Forsberg försöker vara listig och påstå att inga arter har dött ut efter 1950 - alltså pågår inget utdöende. Vi rekommenderar honom ett besök på Artdatabankens hemsida. Där kan man bland mycket annat läsa: ”52 procent av alla rödlistade arter utnyttjar skogen. - Avverkning har stor negativ påverkan på fler än 1 300 arter. Oftast är det fråga om arter som är knutna (eller associerade) till skoglig kontinuitet, bland annat eftersom de har svårt att överleva hyggesfasen och deras substrat eller miljö inte hinner byggas upp innan skogen åter avverkas.”
Att arter minskar handlar inte om att någon går omkring och slår ihjäl dem. Det är en lång process som ofta börjar med att de isoleras på öar i det fragmentiserade landskapet och sedan långsamt går under. Detta är vad som just nu pågår.
Och skogsbrukets påverkan började inte 1950. Storskaligt skogsbruk fanns minst hundra år tidigare. Samma bolag deltog då som i dag. När denna första fas av exploatering var avslutad på 1920-talet och skogarna var tömda på grovt timmer, startade Riksskogstaxeringens mätningar, vilket gör att man nu kan påstå att vi ”aldrig (efter 1920) haft så mycket skog som nu”, något som har sin sanning bara om man glömmer de storskogar som en gång stod här, och tänker bort det sorgliga faktum att något liknande kommer vi aldrig att få se igen.
Skog är mycket mer än siffror. Och Anders Forsberg har mycket att lära om skogen, dess historia och biologi. Men efter den här debatten - som nu avslutas för vår del - tvivlar vi på att han verkligen är intresserad. Han tycks redan ha försvurit sig åt det industriella storskogsbruket och tvingas därför ljuga för sig själv och andra om tillståndet i skogen. Vilket är märkligt. Han säger sig ju vara Sverigevän.