S-märkta klassklyftor
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tack för din uppskattning till mig när jag klart och tydligt tar ställning för Norrbotniabanan. Vad som egentligen grämer mig mest är det tidigare löftet om att banan skulle byggas, totalt utan ekonomisk förankring. Eftersom miljöpartiet hade vågmästarroll i den förra regeringen och inte fick någon stadsrådspost såg Peter Eriksson till att förhandla med Göran Persson om Norrbotniabanan.
Alltså förhandlade endast dessa två herrar om ett flermiljarders projekt.
Eriksson gav ett tydligt besked till Persson, nämligen: blir det ingen järnväg så medverkar vi inte som stödparti till regeringen. Eftersom Persson kände kalla vindar blåsa och att stadsministerposten satt" löst" gick han med på att Norrbotniabanan skulle byggas. I och med detta behöll Persson makten. Så har det rullat på i "tron på att banan skulle byggas samt att finansiering var fixad".
Det är högst anmärkningsvärt att två personer tillåter sig att förhandla om en sådan stor och kostsam infrastruktursatsning, en satsning som skall ha sin bärighet flera årtionden framåt, utan någon som helst tvärpolitisk dialog och ekonomisk förankring med de andra partierna.
Så till den ständiga uppfattningen att om klassklyftorna ökar, om att de rika blir rikare. Ja, då är det alltid högermakterna som agerar. Då pekar man alltid från socialdemokratin på dessa politiska krafter. För mig är det någonting som inte stämmer, när jag konstaterar följande: Under tiden som socialdemokraterna regerat har följande hänt: klassklyftorna har ökat, de rika har blivit rikare, de sämst ställda har fått det sämre. Antalet uteliggare har ökat markant. Inom statliga verk har vd fått lönepåslag, som en vanlig löntagare bara kan drömma om, allt från Vattenfall till Postverket. Listan kan göras hur lång som helst. Maxtaxans införande gynnade med råge dem som har mest i plånboken, jämfört med låg och medelinkomsttagare.
Hur kan nu detta vara möjligt med ett socialdemokratiskt styre. Det borde ju vara tvärsom, eller hur? Med anledning av detta valde jag rubriken "hur långt till höger står socialdemokraterna"?
Visserligen har jag som lokalpolitiker den inställningen att det är bättre att gå från bidragsberoende till ett riktigt arbete. Det har även socialdemokraterna själva börjat förstå. Men min uppfattning är att man skall behandla våra medmänniskor som inte har något arbete, på ett värdigare sätt och det måste få ta den tid som behövs för att klara av omställningen. Det är min inställning och den står jag fast vid.
Som avslutning räknar du upp vad centerpartiet tagit initiativ till. Några exempel: sänkt löneskatt, försäljning av statliga bolag, plussjobbens avskaffande och centerledarens kränkning av sjuka och arbetslösa.
Hur och på vilket sätt kränker Maud Olofsson sjuka och arbetslösa? Sänkt löneskatt, vilket kan medföra risk för sämre äldrevård. Här kommer alliansen att från budget överföra minst en miljard till äldrevården. Om det medför en försämrad äldrevård återstår att se.
Plussjobbens avskaffande. Där har du fel. Plussjobben blir kvar, men merkostnaden till plussjobben finansieras inte, utan den potten pengar överförs till den grupp arbetslösa som står längst bort från att få ett arbete (nystartsjobb).
Försäljning av statliga bolag. Socialdemokraterna har själva sålt ut statliga bolag. Vår egen fabrik i Piteå är ett tydligt exempel Assi - nu Smurfit kappa
Som politiker har jag lärt mig en sak. Det gäller att vara försiktig med att så där schablonmässigt kritisera andra politiska partier. Plötsligt sitter man fast med skägget i brevlådan och har synnerligen svårt att ta sig loss.