Tungt är nu ansvaret för alla ni som gjort den svenska flyktingpolitiken till en av de mest inhumana i hela världen. Hur skall ni nu rätta till detta!? Skyll inte på företrädare som Morgan Johansson (S) eller på Åsa Romson (MP) eller Gustav Fridolin (MP) som dessutom fegt skyller ifrån sig på Socialdemokraterna för att de inte själva vågar stå för följderna av felaktiga beslut. Ni öppnade famnen och sade välkommen till alla världens flyktingar. Ni gav signaler om permanenta uppehållstillstånd, fri anhörighetsinvandring, bra skola och bostäder som snabbt skulle växa upp.
Migrationsminister Morgan Johansson ville inte, redan vid den första skärpningen, skicka ut signaler. Signaler som sannolikt kunde fått enskilda och familjer att tänka om sina beslut en gång till. För tusentals asylsökande som redan befinner sig i landet och hoppas på familjeåterförening får den nya stramare migrationspolitiken mycket dåliga följder.
Många av dessa har sålt allt de äger, andra har belånat sig själva för att skicka en ”förlöpare” som kan garantera den övriga familjen en billigare och mindre farofylld resa. Allt är nu slaget i spillror. Många kommer tvingas återvända fattigare än de var innan. Många kommer tvingas tillbaka ruinerade till sina ursprungsländer.
Allt beroende på en regering som för åtta veckor sedan inte ville uttrycka sig i termer av ”tak” och sedan inte ville inse vikten av signaler. En regering som backades upp av en högljudd skara som varken kan räkna eller se följder av sitt agerande och som kräver ansvar av andra och till och med av andra länders folk.
Vi som inte tillhör Sverigedemokraterna och heller aldrig blir dess supporterskara utan hela tiden kämpat för en human och ansvarsfull flyktingpolitik där signalen hela tiden varit att Sverige inte skall ta emot flera flyktingar än vi kan ta hand om ställs inför tankemässiga konvulsioner. Sverige har släppt in för många flyktingar och samtidigt är det oacceptabelt att nu splittra deras familjer. Flyktingindustrin, som fått ett massivt inflöde av miljarder kronor, kommer att få den svenska bruttonationalprodukt att raka i höjden.
Denna ekonomiska bubbla är dock bara av tillfällig art. Trots svensk högkonjunktur är arbetslösheten 7,2 procent eller ungefär 350 000 individer och dessa har man inte kunnat para ihop med den så kallade brist på arbetskraft som finns i ett fåtal sektorer. Verklig arbetslöshet är betydligt högre eftersom sysselsättningen, det vill säga ej arbetslösa, innehåller individer som arbetar ända ner mot en timme per dag per vecka.
Att betrakta flyktingar som ekonomiska investeringsobjekt, som främst skall ta hand om våra åldringar i framtiden, är inte bara osmakligt utan är också ett stort ekonomiskt feltänk. Deras barn och barnbarn kanske ger, ur strikt ekonomisk aspekt, en positiv ekonomisk injektion i vårt samhälle.
I övrigt har nuvarande flyktingmajoritet för liten skolutbyggnad och besitter fel kunskaper. Försöken till integrering innebär en stor kostnad som måste ställas mot andra nödvändiga behov i samhället. Att tro att miljardärer och miljonärer eller politiken kommer bidraga med något från sin ”välfärd” är mer än lovligt naivt. Oansvarigt är ert ansvar.