Regeringen har aviserat en utredning om våldsbejakande extremism som en följd av bland annat bombdådet på Drottninggatan i Stockholm i december förra året och häktningen av tre terrormisstänkta svenskar i Danmark. Med våldsbejakande extremism avses säkerhetshotande beteende eller material som används i avsikt att kullkasta den demokratiska samhällsordningen.
Frågan om våldsbejakande extremism ska inte överdrivas men heller inte underskattas, menar regeringen. Det är en bra utgångspunkt. Frågan bör hanteras med varsamhet med tanke på risken för stigmatisering av grupper som ofta får stå till svars när dessa frågor kommer på tal - trots att de mycket sällan är berörda.
I Sverige har Säpo gjort undersökningar om våldsbejakande extremism i dels vit makt-kretsar och autonoma vänstergrupper, dels islamistiska grupper. Säpo konstaterar att våldsbejakande extremism finns i ett antal islamistiska nätverk som riktar in sig på utländsk trupp i muslimska länder, dels mot regimer som inte upplevs tillräckligt radikala. Säpo har inte hittat belägg för att antalet personer som radikaliseras i Sverige ökar. I likhet med vit makt- och autonoma kretsar är inte våldsam islamism ett hot mot statsskicket, men kan liksom de förra utgöra ett hot mot enskilda individer, enligt Säpo.
En rapport från EU-kommissionen om politisk extremism visar att muslimska grupper stod för 0,22 procent av det politiska våldet i EU-området förutom Storbritannien under 2006-2009. EU konstaterar också att antalet terrorattacker minskade 2009 med 33 procent jämfört med 2008 och med hälften jämfört med 2007. Separatiströrelser i framför allt Spanien och Frankrike står för nästan 90 procent av de politiska våldsdåden.
Terrorism ska bekämpas med alla till buds stående medel - och med omsorg om rättssäkerhet och integritet.
I den internationella terrorjakten har oskyldiga drabbats av fängslanden, tortyr, reserestriktioner och låsta tillgångar. Det är inte värdigt ett internationellt system som säger sig värna rättssäkerheten.
Den svenska FN-rörelsen följer debatten om våldsbejakande extremism. Det gör vi bland annat mot bakgrund av vårt uppdrag som rapportör till FN:s granskningskommitté för konventionen om rasism och etnisk diskriminering. Inom ramen för detta arbete har vi informerat om problem i Sverige som rör hatbrott med rasistiska förtecken, våld mot kvinnor och diskriminering mot personer med utländsk bakgrund på bostads- och arbetsmarknaden.
Är den nya uppmärksamheten kring våldsbejakande extremism ett uttryck för realism eller alarmism?
Det blir ett ämne för diskussion bland annat under ett nationellt FN-forum den 14-15 maj för FN-aktiva från hela landet och företrädare för flera riksorganisationer. En utgångspunkt måste vara att ingen ska behöva misstänkliggöras för sin bakgrunds skull.