Pakistan drunknar!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har besökt Pakistan och vädjat om snabbare hjälp. FN har blivit allt bättre på att utvärdera krissituationer och samordna katastrofhjälpinsatser, men stödet från medlemsländerna är avgörande. I Pakistan för man en kamp mot klockan, vädret och bristande resurser. De akuta FN-insatserna går till mat, rent vatten, tak över huvudet och mediciner. Trots förstörda vägar och broar har FN:s världslivsmedelsprogram WFP försett nära en halv miljon människor med mat. Över två miljoner väntas få hjälp inom tio dagar.
Världsorganisationen har vädjat om 459 miljoner dollar, motsvarande 3,2 miljarder kronor, i katastrofhjälp till Pakistan men har hittills bara fått in en femtedel. Ju längre bort, ju mindre mediebevakning och ju färre västerlänningar som drabbas, desto mer ovillig är världen att bistå vid katastrofer. När tre eller fyra större katastrofer inträffar varje år är det uppenbart att omvärldens beredskap måste förbättras. FN inrättade för fem år sedan en central katastroffond som ska kunna agera snabbt och i enlighet med de behov som uppstår. Sverige står med ett årligt bidrag om 425 miljoner kronor för cirka 15 procent av fondens medel och är därmed den näst största givaren.
Som aktiv biståndsgivare bör Sveriges regering ta initiativ till en diskussion om hur katastroffonden, som i dagsläget omfattar 500 miljoner dollar, ska kunna växa och hur fler länder ska kunna fås att ta sitt ansvar. Också EU:s katastrofbistånd, som uppgår till 700 miljoner dollar per år, behöver utökas. Flera EU-länder har dessvärre varit ovilliga att infria den gemensamma målsättningen om att avsätta 0,56 procent av sin bruttonationalinkomst till bistånd.
I det akuta läget kan såväl regeringar som organisationer och enskilda bidra. I Sverige har Svenska FN-förbundet startat en insamling till FN:s katastrofarbete i Pakistan. Pengarna, som kanaliseras via FN:s livsmedelsprogram, behövs. Monsunregnen ska fortsätta i ytterligare en månad och vattenmassorna väntas sprida sig.
Alla länder som drabbas av storskaliga katastrofer löper risk för social oro och tumult. Det gäller också kärnvapenstaten Pakistan som präglas av såväl inrikes- som utrikespolitiska oroligheter. En ytterligare riskfaktor är att talibanerna vinna ytterligare stöd hos en missnöjd befolkning om den internationella hjälpen uteblir. Världens länder måste lyssna på generalsekreterare Ban Ki-moon. Om en månad ska FN utvärdera hjälpbehovet i Pakistan på nytt. Då måste det mest akuta hjälparbetet vara avklarat.