Jag har varit med under de flesta förhandlingarna både med Socialdemokraterna och Sjukvårdspartiet. Det här är min bild av vad som hänt. Efter valet hade Vänsterpartiet och Miljöpartiet oförändrad ställning i landstingsfullmäktige. Socialdemokraterna tappade sex mandat. Den tidigare ganska trygga majoriteten var nu så knapp den kan bli, 36 mandat mot oppositionens 35. Vår utgångspunkt var att vi helst leder landstinget med de partier som står oss närmast, men att det också måste till förändringar i sättet att leda. Vi ansåg att Socialdemokraterna måste släppa på sin del av makten eftersom det var sossarna som backat kraftigt.
På de båda första förhandlingsträffarna stod det ganska klart att Socialdemokraterna gick med på en del politiska krav men inte på att förändra arbets- och maktfördelningen mellan landstingsråden. Det var huvudanledningen till att förhandlingarna avbröts.
Sedan gick händelserna ganska snabbt. Vi träffade Sjukvårdspartiet och de borgerliga partiernas ledare. Först hade vi ett inledande samtal och några dagar senare hade vi ett förhandlingsmöte. Både Sjukvårdspartiet och de borgerliga ansträngde sig för att vara tillmötesgående. De accepterade i stort sett alla våra krav. Kulturen skulle ha sin självklara plats. Strukturförändringarna i Kalix och Kiruna som nyligen skett under oppositionens protester behövde inte återställas. Till och med ett nej till privata vinster i välfärden accepterades i enlighet med Vänsterpartiets centrala uppgörelse med S och MP.
De borgerliga var beredda att offra mycket av sin tidigare oppositionspolitik i utbyte mot att få överta ledningsansvaret i landstinget. De har aldrig tidigare haft chansen att styra Norrbottens läns landsting så jag kan förstå deras agerande.
Vi hade för första gången ordentligt på allvar synat regnbågskortet, hur ett alternativ till fortsatt samarbete med Socialdemokraterna skulle kunna se ut. Inom Vänsterpartiet hade vi en intensiv diskussion. Under en månad har vår distriktsstyrelse haft sju möten. Nästan varje förhandlingsträff och samtal återkopplades till styrelsen. Vi var inte säkra på hur opinionen bland våra egna medlemmar och partiföreningar såg ut från början. Därför genomförde vi också ett webbmöte med våra partiföreningar där båda alternativen presenterades. Det stod snart klart därefter att en majoritet inom distriktet förordar ett fortsatt rödgrönt samarbete inom landstinget.
Vi träffade Socialdemokraterna och Miljöpartiet på nytt. Den här gången gick förhandlingarna i lås och vi fick en förhandlingsuppgörelse som distriktsstyrelsen antog. Vi fick en uppgörelse med mera mammografi, skarpare klimatmål, mera ekologisk mat, ökad HBTQ-kompetens och mera stöd till kulturen. Plus en maktordning där partierna och deras landstingsråd är mera jämbördiga med egna politikområden där varje landstingsråd kan bereda och föredra ärenden i styrelse och fullmäktige. Ett samarbete som är på lika villkor.
Gräset såg under ett tag ut att vara grönare på andra sidan staketet. Men i slutändan visade det sig ändå vara grönast på insidan. Vår distriktsstyrelse var inte enig. Röstsiffrorna var 6-2. Det speglar förmodligen ungefär hur opinionen är också bland våra medlemmar. Vi har olika åsikter inom Vänsterpartiet i Norrbotten. Det beror delvis på att vi har olika erfarenheter av samarbete med socialdemokrater i olika kommuner.
Olika åsikter är normalt i ett parti. Olika åsikter är inte splittring. Splittring är när man har olika åsikter och inte hanterar de på ett demokratiskt sätt. Vi har haft en intensiv och öppen diskussion. Därefter har vi fattat ett majoritetsbeslut. När beslutet är fattat ska vi respektera det. Men vi måste också visa respekt för varandra, oavsett på vilken sida i diskussionen vi har befunnit oss. På det sättet kan vi hantera svåra diskussioner och svåra val i framtiden också.