Nytt politiskt läge i Piteå
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mot kommunstyrelsens förslag ställdes en splittrad opposition med en handfull budgetalternativ och en lång rad tilläggsförslag. Nämnas bör dock att socialdemokraternas huvudförslag även det kryddades av ett antal kompletteringar som presenterades för ledamöterna i sista minuten.
Allt detta bidrog till att ordföranden fastställde en i och för sig fullt korrekt men för ledamöterna oerhört frustrerande propositionsordning, där övriga partiers förslag röstades ned rakt av även om där väckts ideer som förtjänat ett mycket bättre öde.
Att skälla på majoritetspartiets agerande lönar sig knappast. Söndra och härska brukar sådant kallas i andra större sammanhang. Låt oss i stället fundera över den nya politiska situation som plötsligt avtecknade sig mot horisonten. Inga parter inom den samlade oppositionen var bekväma med vad som hänt.
Vänsterpartiets kritik har varit frän inte minst mot sittande kommunalråd, Maj-Britt Lindström - deras ledamot Mohamad Jawad lämnade till och med mötet i affekt. En av moderaternas mer kända företrädare muttrade: "Gud, vad hopplöst!" när han lämnade sessionssalen.
Besvikelse från yttersta vänster till yttersta höger med andra ord. För ett kort ögonblick skymtade konturerna av en "regnbågsallians" i Piteås politiska liv! Kanske äntligen ett slut på den förtorkande ökenvandringen?
Även den mest förstockade partigängare, inga namn nämnda, måste inse att om det politiska klimatet i Piteå ska vitaliseras och den lokala demokratin fördjupas, om oppositionen ska bli värd namnet och kunna fylla sin funktion som realistiskt maktalternativ, så är tiden nu mogen för ett mer utbyggt samarbete, helst från vänster till höger. En tvärpolitisk allians för ett ännu bättre Piteå!
Denna allians med eller utan vänsterpartiet på vagnen kan bara ha ett centralt mål i sikte: ett nytt parlamentariskt läge i kommunen med en socialdemokrati försatt i minoritetsställning för första gången på mer än 70 år!
Även om vänstern och socialdemokraterna sannolikt kommer att kohandla om makten tvingas s ändå att lyssna på och ta hänsyn till vad andra anser. I stället för att som nu negligera även mycket goda uppslag från "fel" håll.
En utveckling som den ovan skissade skulle öppna för en mer konstruktiv kommunpolitik där många fler gruppers och enskildas kreativitet kunde tas tillvara för att skapa större välfärd för oss alla.
Nuvarande tillstånd kan bara upplevas som slöseri med det stora mänskliga kapital som bara väntar på att frigöras. Till detta skulle unga människors ökade politiska intresse bidra när fullmäktige inte längre bara är ett komplett ointressant "transportkompani" för redan fattade politiska och administrativa beslut.
Politiken och demokratin i vår kommun är på väg in i en kris och behöver en radikal förnyelse! Hur en samlad oppositions gemensamma plattform skulle se ut hoppas jag kunna återkomma till i en följande artikel.