Väldigt många pratar om alla syriska apotekare, läkare, tandläkare och sjuksköterskor som nu skall fylla vakanserna i den svenska vården. Vad de inte känner till är att det bara är 2 000 nyanlända i arbetsför ålder som har den utbildningen och som ligger i kompetensprövning. Övriga akademiker som agronomer, bibliotekarier eller ingenjörer har inte en adekvat profil på sin utbildning. Den stora majoriteten av dagens flyktingar i arbetsför ålder har inte ens fullgjort gymnasium efter svensk norm.
I den somaliska gruppen saknar 58 procent fullgod grundskola, i den syriska 37 procent. Det är inte de högutbildade som är utmaningen, det är majoriteten lågutbildade. Lågutbildade som inte har någon plats på en av världens mest automatiserade och avancerade arbetsmarknader.
Utbildningsnivåerna för majoriteten av de nyanlända är för låga eller inadekvata. Standarden på den syriska industrin ligger mellan 15 och 20 år efter oss i utveckling. Jobb finns för den syriske läkare som börjar som sjuksköterska och för den civilingenjör som vill arbeta på samma nivå som en svensk gymnasietekniker. Men inte för de andra.
När en asylsökande beviljas flyktingstatus och blir kommunplacerad, så får kommunen ersättning av staten under två år. Därefter skall hen kunna försörja sig själv. Vilket inte fungerar. Tiden för 65 procent av de nyanlända i arbetsför ålder att komma ”i sysselsättning” är åtta år. Definitionen ”i sysselsättning” innebär att en person arbetar minst en timme per vecka med eller utan lönebidrag alternativt hjälper släkting i dennes företag.
Den svenska arbetslösheten är drygt sju procent eller 350 000 personer. Ungdomsarbetslösheten 20 procent. Begreppet ”utanförskapet” visar att över 800 000 människor (antal helårsekvivalenter) lever med olika former av bidragsförsörjning och att antalet ungdomar (15-24 år) som varken studerar eller arbetar är närmare 90 000. Sverige har inte lyckats med att integrera dessa utanförskapsgrupper.
Flyktingmottagandet betalas nu med biståndspengar och kanske snart också med statliga lån. Det första drabbar bara de riktigt fattiga i världen. Ingen skolgång och utvecklingsprojekten läggs ner. Vi är tvungna att välja. Ta emot flyktingarna eller låta dem drunkna alternativt förtvina i flyktinglägrens misär.
Enligt SKL:s chefsekonom behöver dessutom kommunalskatten höjas med runt två kronor fram till 2019 till följd av flyktingkrisen med dess snabba befolkningsökning och en åldrande befolkning. Vi kommer bli tvungna att ställa äldreomsorg, skola och andra kärnverksamheter mot de kostnader som uppstår på grund av en i det närmaste omöjlig integrering av nyanlända in på arbetsmarknaden.
Skall vi klara flyktingmottagandet måste därför ansvariga politiker på kommunal nivå, trots osäkerhet i beräkningsunderlaget, ha en framförhållning och redovisa en ekonomisk framtidsplan samt en plan för hur lågutbildade kan klara av egen försörjning.