Kairo kokar. Hundratusentals egyptier demonstrerar. Landets invånare har tröttnat på decennier av odemokratiskt styre och bristande respekt för mänskliga rättigheter. Samtidigt står omvärlden häpnadsväckande passiv. Stormakterna tycks oförmögna att samla sig kring en gemensam ståndpunkt.
Inom EU råder delade meningar om hur man ska förhålla sig. Låsningarna kan delvis förklaras av den intressepolitik som har fått styra relationerna till Egypten och andra odemokratiska stater i arabvärlden. För såväl USA som EU har det varit viktigare att värna stabiliteten i regionen än att ta parti för de miljoner människor som lever i ofrihet.
Ändå borde inte de senaste veckornas protestyttringar komma som en överraskning. FN har under lång tid bidragit med kunskap om situationen för människor i arabvärlden. I skriftserien Arab Human Development Report har FN:s utvecklingsprogram UNDP låtit oberoende forskare i arabvärlden komma till tals. I rapporterna redogörs systematiskt för ett antal hinder för utveckling: brist på mänsklig säkerhet, medborgerliga rättigheter, utbildning och forskning, arbete, jämställdhet och framtidstro. Skriftserien är angelägen läsning för alla som vill förstå vad som händer i arabvärlden.
Som i andra delar av världen drabbar bristen på utveckling kvinnorna särskilt hårt. Kvinnor utestängs från utbildningssystemet och andelen förvärvsarbetande kvinnor hör till de lägsta i världen. I flera arabländer saknar kvinnor rösträtt.
I politiska ställningstaganden och samarbetsavtal mellan väst och arabvärlden framhålls ofta vikten av respekt för mänskliga rättigheter. Dessa principer måste omsättas också i praktiken. Tyvärr har västvärldens agerande ofta varit kontraproduktivt, och såväl invasionen i Irak som bristen på västkritik mot Israels politik på de ockuperade palestinska områdena har väckt berättigat missnöje. I FN har västländer ibland använt bojkott i stället för dialog med odemokratiska ledare.
Omvärlden måste tydligare visa att dess sympati finns hos människorna i arabvärlden och inte hos de odemokratiska ledare som har fått stöd under alltför många år. Politisk prestige får inte hindra bot och bättring.
Samtal måste nu föras med alla politiska aktörer och samstämmiga krav på demokratiska reformer föras fram. Såväl statsbärande regimer som olika politiska grupperingar måste uppmuntras till fredlig dialog. Omvärlden får inte göra om misstaget efter valet i Palestina 2006 då Hamas isolerades med radikalisering som följd.
Med den nya teknikens hjälp växer insikten i arabvärlden om vad dess invånare går miste om.
En upplyst omvärld borde ha gjort mer, men det är inte för sent att börja om. USA och EU bör använda FN-rapporterna som grund för en ny dialog om säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter.
Att vänta och se vad som händer i Egypten och andra länder räcker inte. Miljoner frihetstörstande människor i arabvärlden behöver vårt stöd nu.