Först vill jag tacka alla som har kontaktat mig och Janne Norberg och berömt oss, för att vi vågat gå ut och berätta hur man betett sig och fortfarande beter sig i Älvsby konstförening. Det känns bra att det är fler som tycker som vi.
Jag gick med i konstföreningen när den bildades i slutet på 70-talet. Under 70- och 80-talet var jag själv mycket aktiv som konstnär med utställningar både inom och utanför landet. Jag kom då genom mina utställningar i kontakt med många bra och stora konstnärer som besökte mina utställningar. När jag träffade på en konstnär, som jag tyckte var riktigt bra, gjorde jag reklam för vår konstförening och Älvsbyn, samt frågade om han eller hon hade lust att ställa ut sina verk i Älvsbyn. Om denne var intresserad, var min tanke att höra med den eller de som ansvarade för utställningsverksamheten om det gick bra att den personen fick ställa ut hos oss.
Trots att namnen jag föreslog var etablerade och stora konstnärer samt var villiga att ställa ut på samma villkor som andra fick jag svaret av dem som ansvarade för utställningsverksamheten att det var deras uppdrag att skaffa utställare samt att bestämma vilka som skulle ställa ut och att jag inte hade med det att göra.
De bortsåg alltså ifrån att det handlade om stora konstnärer som de förmodligen själva aldrig skulle komma i kontakt med. Det var viktigare för dem att få bestämma utställare än att visa upp bra konst. En del av dessa var KRO-anslutna, men den som hade utställningsansvaret och själv målade, ville av någon anledning inte ställa ut KRO-konstnärer.
Jag hade förstått det bättre om det varit som i dag, när en del kräver utställningsbidrag, men på den tiden existerade inga sådana bidrag. Jag anser att man i konstföreningen kan ställa ut vilken konstnär som helst om det handlar om bra konst och att vederbörande ställer ut på samma villkor som andra och inte kräver ersättning för utställningen, ty det har inte konstföreningen råd med.
Jag ställde ut i Östersund 1984, samtidigt, som också Bengt Lindström ställde ut där, men han hade förmodligen också blivit ratad om jag föreslagit honom som utställare genom konstföreningen, både för att han målade abstrakta bilder samt att förslaget kom från mig.
Under de här åren kritiserade jag föreningen vid ett årsmöte, för att man konstant bara visade upp realistiskt måleri. Det var inte populärt att jag vågade ha en annan syn på vilken konst som skulle visas upp, fick jag höra i efterhand av en medlem som hört vad som sades efteråt. Jag hade ansetts vara besvärlig därigenom.
De som utsåg utställarna på den tiden var av den åsikten att ju mer naturrealistiskt exakt måleriet var ju bättre konst var det och så har det mer eller mindre fortsatt fram till i dag.
Ingenting kan vara mer fel än det. Man klarade av att måla naturrealistiskt redan på 1500-talet och i många fall bättre än i dag.
Men då var man tvungen att måla på det viset eftersom kameran inte fanns och många konstnärer försörjde sig på att måla porträtt och så vidare. Så är det emellertid inte i dag.
Det var också en av orsakerna att jag ville hjälpa till så vi skulle få mer variation på utställarna och kunna visa upp mer av olika konstinriktningar.
Jag anser till skillnad från dem som genom åren haft utställningsansvaret att konstföreningen har en skyldighet att visa upp olika typer av konst och låta besökarna själva diskutera och bedöma vad som är bra eller dålig konst. Som det är nu tror säkert många Älvsbybor att det bara är realistiskt måleri som är bra konst, vilket man kan lasta konstföreningen för som nästan bara visat upp sådan konst under åren.
Det finns bra realistiska målare men det finns också naivister, impressionister, abstrakta målare och så vidare som också kan vara bra och intressanta att studera. Som jag ser det har Älvsbyn i stället allt för ofta matats med både lokala och utomstående förmågor som inte kommit ifrån dilettantstadiet medan den bra konsten för det mesta lyst med sin frånvaro.
Sedan till det som händer nu i konstföreningen som kritiserats på många sätt och med all rätt. Konstföreningen har ända sedan starten haft en liten grupp som velat bestämma allt inom föreningen och så har det fortsatt med fram till i dag. När Janne Norberg ringde för att få protokollen från 2009 och 2010 blev han otrevligt bemött. Uppträder man så mot en medlem som ringer bör man omedelbart kliva av från styrelsen.
Den som är utställningsansvarig borde också kliva av, eftersom det är olämpligt att två från samma familj sitter i en styrelse.
Man verkar heller inte reagera och försöka rätta till felen man gjort eller svara på kritiken man fått. Det här visar bara att konstföreningen fortsätter att vara maktfullkomliga och agera på samma sätt som man gjort sedan föreningen bildades.
Slutligen: Jag har under åren fått inbjudningar om utställningar från museer, gallerier, kulturnämnder och konstföreningar både inom och utanför landet, men aldrig av Älvsbyns konstförening, vilket man får anse märkligt.