Kommunalråden partikramare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Demokrati innebär folkstyre, men vad innebär då folkstyre? Är det att folket får välja politiker som ser till att vi alla får ett bra samhälle, eller är det att de valda politikerna ska se till att partiet behåller makten? Det är ingenting som säger att det finns något likhetstecken där emellan.
När jag läste delar av en rapport av David Karlsson på Förvaltningshögskolan i Göteborg, som gjort en enkätstudie i 17 Europeiska länder, varav i Sverige 185 kommunstyrelseordföranden gett svar, fick mej att reagera. I rapporten "Den svenske borgmästaren" (i Europa tituleras ks-ordförandena med Borgmästare) kan man se att skillnaden är markant. I Sverige är ks-ordförandena och den lokala demokratin riktiga partikramare, där den viktigaste uppgiften är att genomföra partiets program. Men egentligen är det någon överraskning? I övriga Europa har det inte lika stor betydelse. Att i Sverige kandidera till uppdraget är en plikt gentemot partiet, medan man ute i Europa istället lyfter fram den "medborgerliga plikten" i betydligt högre grad. Med andra ord sätter man där medborgarna i centrum medan man i Sverige sätter partiet i centrum. Att öka det direkta inflytandet för medborgarna, är de svenska ks-ordförandena skeptiska till. Att ha lokala folkomröstningar är inte populärt i den svenska partidominerade lokalpolitiken.
En annan skillnad är att i Sverige är kopplingen till fackföreningarna väldigt stark, men även att svenska ks-ordförandena dessutom är betydligt lägre utbildade än kollegorna ute i Europa. Nästan dubbelt så många är lågutbildade och betydligt färre universitetsutbildade.
Tendensen i Europa är att makten mer och mer flyttas från staten ut till det lokala samhället, medan vi i Sverige går åt andra hållet. Kommuner och landsting får mindre och mindre att säga till om, men samtidigt har den lokala makten koncentrerats allt mer till en styrande elit, vilket vi klart kan se i vårt eget landsting i Norrbotten.
Man måste ställa frågan, vart är den svenska demokratin på väg? Är politikerna till för sitt parti eller för oss människor?