Klimatet alarmerande för framtiden
Stefan Tornberg, C.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Läget för världens klimat är alarmerande. Andelen koldioxid i atmosfären håller nu på att närma sig 400 ppm (miljondelar). Ökningen fortsätter i oförminskad takt trots alla diskussioner och löften. Den nuvarande ökningstakten ligger i fas med det som FN:s klimatpanel beskrev som ett "värsta scenario".
Konsekvenserna av värsta scenariot är i korthet att havsytan kommer att stiga. Grönlandsisen motsvarar 7 meters stigning. Antarktis is motsvarar ytterligare ett 20-tal meters stigning. På den återstående landytan kommer klimatet att vara sådant att den möjliga jordbruksarealen minskar. Denna process tar visserligen flera hundra år men när den väl har kommit i rörelse så kan den vara oåterkallelig för tiotusentals år framåt.
I ett sådant läge borde det självklara vara att alla regeringar förbinder sig att göra sitt yttersta för en omställning av samhället så långt man förmår i hållbar riktning.
Istället driver flertalet regeringar ett förhandlingsspel där man försöker vinna egna kortsiktiga lättnader i åtagandena. Rika länder som har de bästa ekonomiska och teknologiska förutsättningar för egen omställning (däribland Sverige) vill kunna köpa sig fria från egna åtaganden genom att finansiera satsningar i fattiga länder. Kina och Indien vill bygga ut ny kolkraft med hänvisning till att USA och Europa har högre utsläpp per capita.
Resultatet av ett sådant förhandlingsspel leder till att världens nuvarande ledare kommer att efterlämna en gigantisk miljöskuld till kommande generationer. Bortåt hälften av jordens befolkning bor så kustnära och låglänt att de måste flytta när havet stiger.
Det enda ansvarsfulla är att alla regeringar inriktar sig på att göra allt vad man förmår göra. Den samlade tekniska förmågan och de tillgängliga ekonomiska resurserna behöver användas för omställningen. De rika länderna behöver stödja de fattiga ländernas utveckling, detta även av egenintresse. Kuststäder som London och New York klarar inte de höjda havsnivåerna som följer av ett fortsatt fossilsamhälle.