DEBATT: Klimatdebatten styrs av särintressen

En liberal klimatpolitik är en politik där principen att alla växthusgasutsläpp bör beskattas lika vägs mot principen att få ut maximal effekt av varje satsad skattekrona. Kristdemokraternas förslag om personliga utsläppsrätter tar hänsyn till den första principen men inte till den andra. Den absolut största effekten blir att vegetarianer kan sälja sina utsläppsrätter till köttätare och därmed införs i praktiken en slags köttskatt. Detta eftersom boskapssektorn står för mer växthusgaser än hela transportsektorn. Problemet med de personliga utsläppsrätterna är dock att de förutsätter ett mycket dyrt övervakningssystem som dessutom kränker den personliga integriteten.
I dag är 90 procent av växthusgasutsläppen från nötkött helt obeskattade då främst metan från kornas magar och lustgas från gödslad åkermark inte räknas in i klimatpolitiken. Detta är irrationellt eftersom metan och lustgas kan räknas om till koldioxidekvivalenter och därmed enkelt skulle kunna inkluderas i klimatpolitiken. Att detta inte gjorts för länge sedan beror på att klimatdebatten i så stor utsträckning styrs av särintressen och inte av oberoende ekonomer och forskare.

Transportsektorn står för 13,5 procent av växthusgasutsläppen. Varför ska 60-70 procent av slutpriset på bensin bestå av skatt, medan köttet både har en skattesubventionerad produktion och en låg moms på 12 procent?
Det går inte att lägga punktskatter på allt "dåligt" eftersom det är för dyrt, krångligt och i onödan styr människors fria val. Det är dock rimligt att beskatta alkohol, tobak, bensin och animalier eftersom de förorsakar samhället så stora skador och kostnader. Dessutom ger skatteinkomsterna förutsättningar för att sänka skatten på arbete för de med lägst inkomster vilket i sin tur effektivt motverkar det växande problemet med den svarta arbetsmarknaden.

Debatt: Klimatdebatten styrs av särintressen