Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det kan vara vanskligt att kritisera journalisters arbete. De är professionella skribenter som i en framtid kan ge igen för en trampad tå. Utifrån mitt ovilliga deltagande i PT avseende mina jakar vill jag belysa den journalistiska etiken utifrån ett allmängiltigt perspektiv. Det är den finstilta vinklingen, det vill säga vad man väljer att belysa och det man undanhåller, som blir kärnan i hur artikeln uppfattas. Från allra första stund tycks man ha valt att se företeelsen med överhetens ögon.<br /><br /><br /><br />Jag klargjorde flertalet gånger att jag inte var intresserad eller hade tid för någon intervju avseende Djurskyddsmyndighetens utlåtande. Jag kan dock inte hindra någon från att komma hit. Att bli ombedd att kommentera en skrivelse jag aldrig förut sett samtidigt som man utför ett arbete innebär stor risk att både läsa och säga fel saker. Varför så bråttom? Varför inte skicka mig en kopia som jag får läsa igenom i lugn och ro?<br /><br /><br /><br />PT:s nattredaktion satte rubriken "Djurskyddsmyndigheten ger kommunen sitt stöd". Utkablat som ett fastslaget domslut. Efter mitt påpekande införs rättelse kommande dag: "Detta är en tolkningsfråga som parterna har delade meningar om". Det är bra, men det är stor skillnad i genomslagskraft på vad som står på en framsida och vad som står i en rättelse.<br /><br /><br /><br />Jag har aldrig fått något vites/bötes-föreläggande (PT 29/12) eller haft ett stängsel som hindrar djuren att ta sig in i ladugården (PT 8/2). Sådana fakta är så lätta att kontrollera. Varför uttalar eller publicerar man då sådana osanningar? Varför inte istället kontrollera och börja fokusera på de fel som miljö-nämnd, -kontor har begått?<br /><br /><br /><br />Varför väntar man så länge med att publicera debattartikel som är kopplat till en artikel? Var finns sambandet mellan mina EU-bidrag och artikeln i övrigt? Varför inte istället berätta om att Svensk nöt- och grisproduktion befinner sig i kollaps. Nötkreatursslakten är den lägsta sedan 1962. Slakterier läggs ner på löpande band. Närmaste KRAV-slakteri finns i Uppsala! Livsmedelsarbetare och slaktare hetsas av lönsamhetsskäl. Trots EU-bidrag är lönsamheten så dålig att bönder avvecklar så fort deras ekonomi tillåter.<br /><br /><br /><br />Varför inte skildra följderna av myndigheternas agerande när detta tvingar bönder att sluta några år i förtid, tämligen likvärdigt med att en anställd blir avskedad utan rätt till a-kassa och dessutom får ta hand om företagets skulder? Varför ensidigt hålla sig till ett individplan när det i grunden är allmängiltiga samhällsfrågor? Varför inte granska makt och myndighet istället för att liera sig med den?<br /><br />Själv grubblar jag över vilka konsekvenser det har att mitt jordbruk kan bli klassificerat som en djurpark av Djurskyddsmyndigheten.<br /><br />
