Replik på debattartikeln av Maria Stenberg, Sven-Erik Bucht, Karin Åström, Fredrik Lundh Sammeli, Hannah Bergstedt, Leif Pettersson i Piteå-Tidningen den 24 november - angående om Sveriges erkännande av Palestina som stat.
Kommer aldrig på fråga, så länge jag är svensk medborgare. Israel äger hela sitt land inklusive västbanken och Gaza och en palestinsk stat i staten Israel är ett socialdemokratiskt (och tydligen även centerpartistiskt) påfund som rimmar lika illa som partierna själv. Den dagen som Sverige eventuellt skulle besluta att erkänna staten Palestina som en del av Israel, den dagen har landet Sverige själv bestämt att gå i fördärvet. Den dagen har också jag blivit fiende med mitt eget land.
Staten Israel föddes på nytt år 1948 och har sedan dess angripits av elaka grannländer ett flertal gånger men Israel har alltid vunnit märkligt nog, trots att fiendesidan varit mycket större. Jag måste bara fråga beslutsfattarna i detta län - socialdemokrater, centerpartister med flera: Varför är det så svårt för er att läsa historien om judarna och dess rätt till sitt eget land? Ta fram en bibel och läs innantill.
Läs sedan historia om hur judarna blev behandlade under andra världskriget. Räcker inte det så åk till en Israelisk stad och lyssna till flyglarmen som ljuder gång på gång, när Iransponsrade Hamasraketer är på inkommande med ett enda mål; att skapa skräck och död bland det folk som Gud utvalt som sina och som redan har "betalat ett högt pris" på sex miljoner döda i nazisternas gaskammare.
Min önskan är att de nu får leva i ro i sitt eget land, utan terrorister och illasinnade lakejer från andra länder. Och däribland särskilt Sverige. Tänk på att, som man behandlar andra så kan man själv bli behandlad. Allt detta till trots, så försöker nu sossarna i spetsen och även centerpartister att framtvinga ett erkännande i Sveriges riksdag om en palestinsk stat i Israel. Jag anser att Socialdemokraterna har gjort nog för Sverige redan - i negativ bemärkelse.
Bort med sossarna och Israelfientliga partier i detta land och fram med rättfärdiga, enkla människor i städer och byar: Annars kommer allt att sluta i katastrof. Israel har aldrig varit en ockupationsmakt utan en rättmätig ägare av det land som Gud har gett dem en gång.
Några kanske tycker att man inte ska blanda in "religion" i ett ämne, men då menar jag att den människan inte har insett att allt vad vi rör oss i, lever i och är till, är en andlig verklighet som ingen kan fly ifrån - varken i ord eller rum. Gud har bestämt om detta lands öde, all dess orättfärdighet som begås av makthavare och beslutsfattare är vägt på en våg i det himmelska.
Nu tror jag att vågskålen är körd i botten och de, är det enda som återstår för land och folk. Än i dag finnes frälsning för världen, än i dag finnes livet att få, än i dag finnes räddning från döden, än i dag kan du himmelen nå, lyder en av min fars sånger.
Jag tror att en främmande makt - Ryssland - redan har planer och intresse av detta land, som så stort försöker vara en "fredsmäklare" i världen. Då är det slut med fred och ett ohyggligt krig med ve och fasa kommer över landet med många stupade. Då ska mången ropa på Gud om hjälp i sin nöd, men icke finna honom därför att de inte svarade när han kallade.
Men de rättfärdiga skola bli frälsta om ock med knapp nöd. Så "Söken Herren medan Han låter sig finnas; åkallen Honom medan Han är nära." Jesaja 55:6. Än finns tid och än finns möjlighet att bliva frälst och fri i Jesu namn. Amen.