Vilken ålder man kan gå i pension bestäms i stort sett enbart på den blivande pensionärens hälsa och ork. Skrev före valet 2006 om det väntade systemskiftet som skulle komma om borgarna vann valet. Skrev exakt citat:
"Systemskifte. Det är vad de borgerliga blocken tillsammans med arbetsgivarna tänkt införa. Sänkta arbetsgivaravgifter lovade de. Vad innehåller arbetsgivaravgiften egentligen?
10,21 procent av avgiften går till våra pensioner, 8,64 procent till våra sjukförsäkringar, 2,20 procent till föräldraförsäkring, 4,45 procent går till arbetslöshetsförsäkring, 0,68 procent går till vår arbetsskadeavgift, 1,70 procent till vår efterlevandepension och den allmänna löneavgiften är 4,40 procent. Det blir den lagstadgade arbetsgivaravgiften på 32,28 procent.
Till det så tillkommer avtalsförsäkringarna enligt avtal mellan parterna på arbetsmarknaden. För kollektivanställda inom LO ger det ytterligare cirka 6,55 procent beroende på lönens storlek. För tjänstmännen på arbetsmarknaden som har bättre avtal ger det cirka 16,9 procent. Ju mer betalt desto högre avgifter. Dessa pengar har vi avstått i centrala avtalsförhandlingar till vårt välfärdssystem.
Tror knappast att borgarna tänkt återställa något av dessa pengar till arbetarkollektivet, utan det är nog tänkt att dessa pengar skall gå oavkortat till arbetsgivarna.
Hur skall bortfallet av dessa arbetsgivaravgifter finansieras då? Jo, genom sänkta sjuklöner, högre a-kasseavgift, fler karensdagar och en bortre gräns för stämpeldagarna samt en nedrustning av ams och deras arbetsmarknadspolitiska åtgärder". Slut citat.
Det här är siffror från 2006. Tjänstemannagrupperna, akademikerna hade då bättre pensionsavtal med arbetsgivarna än LO-grupperna.
Skillnaden är i dagens läge mindre genom att marknadens parter slutit avtal om att gapet skall minska. Alltså inte ett politiskt beslut. Dessutom har tjänstemannakollektivet många gånger lättare och mer stimulerande arbeten som möjliggör förmågan att arbeta längre upp i åldrarna. Jag är inte ute efter att försämra för tjänstemannaorganisationerna men pekar på risken att klassklyftorna i samhället cementeras allt mer.
Personligen arbetade jag 75 procent och hade 25 procent sjukpension från det jag var 62 fram till avtalspensionen 2009 vid 64 års ålder. Detta efter att jag har genomgått en bypassoperation 2005. Jag arbetade åt Kappa kraftliner och är evinnerligt tacksam att jag fick chansen att gå ner i arbetstid i stället för att malas ner till sjukpensionär innan jag fyllt 65.
Därför så ställer jag mig frågan varför inte möjligheterna att gå ner i arbetstid och arbeta deltid inte utnyttjas i högre grad än vad som sker i dagsläget? På 1980-talet var det mer vanligt.
Jag frågade pensionsrådgivaren när han var på Kappa och informerade inför pensionsavgångarna i början 2000 hur delpensioner skulle slå. Han började räkna på det, han ringde två samtal. Han meddelade sen mig att den lösningen slog allt i pensionsavgångar. För företagen, samhället och sist men inte minst för den enskilde. Vem har den politiska viljan att i högre grad införa delpensionssystemet?