När den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag, ICC, accepterat Palestina som medlem kommer frågan upp om det äntligen skulle vara möjligt att ställa de israeliska ledarna till svars för olika krigsförbrytelser mot palestinierna – senast det militära angreppet mot Gaza i somras som kostade närmare 2 200 palestinier livet, varav 519 barn, och skadade över 11 000 personer.
Israels regering har, inte oväntat stöttad av USA, protesterat mot utsikten att få sina övergrepp granskade. Man framhåller ”det absurda” i att ett land som upprätthåller ”den högsta standard av internationell lag” skall ställas till svars, och att man faktiskt bara bekämpar ”palestinsk terrorism”.
Israels problembild är dock helt verklighetsfrämmande. Det är, enligt fjärde Genèvekonventionen, förbjudet att flytta sin egen befolkning till ockuperat område – Israel har i dag närmare 600 000 så kallade bosättare på ockuperad mark. Det är också förbjudet att, som man gjort i Gaza, attackera skolor, sjukhus, moskéer och privata bostäder. Förbjudet att med murar och stängsel blockera människors rörelser, och hindra dem från att nå sina arbetsplatser, skolor och sjukvård. Att fängsla och tortera personer – även barn – som protesterar mot ockupationen. Utan den israeliska ockupationen skulle det inte finnas något palestinskt motstånd, inga ”terrorister”, att bekämpa. Israel skulle kunna existera i fred.
Skall då inte palestinska krigsbrott mot Israel utredas? Jovisst. Men medan palestiniernas president Mahmoud Abbas givit klartecken till en sådan granskning har alltså den israeliska regimen sagt blankt nej. Hur länge skall omvärlden behöva stå ut med detta sabotage mot internationell rätt utan att reagera? Hur länge skall Israel få vara ett undantag från det lagsystem som gäller alla? Hur länge räcker tålamodet hos oss andra?
Svaret för svensk del ligger hos regeringen, och i första hand utrikesminister Margot Wallström. Hur länge tänker man acceptera att Israel tilldelas speciella förmåner i handeln med Sverige? Att israeliska produkter, tillverkade på stulen och ockuperad mark, flödar in i våra butiker? Att blockaden av Gaza fortsätter? Att vårt försvar samarbetar öppet med Israel? Att det kulturella, idrottsliga och vetenskapliga samarbetet fortsätter som om ingenting hänt? Att det görs reklam för turistresor till Israel och att svenska organisationer värvar etniskt utvalda personer att flytta till och slå sig ner på palestinsk mark?
Sverige har erkänt Palestina diplomatiskt. Gott så. Men nu gäller det att se till att den palestinska staten också ges en chans att existera på marken.