Vi skall hjälpa så många vi kan men inte fler än vi klarar av. Det utan skumma ekonomiska baktankar.
Björn Andersson frågar sig på PTs debattsida 27 juli om vi som haft synpunkter på Arenarapporten ”900 miljarder skäl att uppskatta invandring” verkligen läst rapporten och inte bara återger andras genomgångar. Jo du, Björn. Jag har läst rapporten och den är undermålig ur en mångfald aspekter. Dess grundbult är dock rent absurd. Man gör en mängd matematiska beräkningar som visar den ”ekonomiska vinsten” medborgare, kommuner och stat har fått genom invandringen från 1950-talet fram till perioden då den stora flyktingimmigrationen tog sin början. Detta jämförs med hur Sverige skulle sett ut om vi inte haft någon invandring. Industrin skrek efter folk – man tömde landsbygd och kvinnorna från hemmen. Ändå räckte det inte. Det blev därför en billig metod att köpa hit arbetskraft istället för att för t. ex. bygga ut barnomsorg, öka effektiviseringen eller flytta fabriker till länder där de mest behövdes. Utan invandring skulle vi bara vara drygt 7 miljoner invånare skriver man. Hur vet man det? Höga barnbidrag och utbyggd barnomsorg, skola och högre utbildning hade kanske varit det alternativ som man varit tvungen att vidtaga om man nu ville öka befolkningen och det ”ekonomiska välbefinnandet”.
Arenagruppen, liksom dåtidens och även nutiden näringsliv och politiker, har sitt mantra, sin tro och sin gud i en slags evig tillväxt. BNP-tillväxt är fortfarande synonymt med miljöförstöring, tömning av ändliga naturresurser, asfaltering av utmärkt lantbruksmark, urbanisering och ökad urbaniseringsgrad, ökade ekonomiska klasskillnader, centralisering av ekonomisk och politisk makt, växthuseffekten, regionkrig och flyktingmigration, minskad demokrati, osv.
Min huvudsakliga kritik är/var att man i ekonomiska termer inte kan jämföra föregående invandringar med de som kommer nu och att man tror sig kunna beräkna hur stora ekonomiska vinster dessa blir för oss genom dessa människor. Skulle vi applicera Arenagruppens tänk i förlängning så bör Sverige aktivt arbeta för att plocka hit alla 60 miljoner flyktingar i världen. Först då får vi ett effektivt försvar och en äldreomsorg som fungerar. Och vi blir jätterika för huspriserna kommer stiga rejält.
Jag ogillar att man i ekonomiska termer har börjat kalkylera vilka vinster vissa flyktingar eventuellt kan ge oss i en framtid. Vi skall hjälpa så många vi kan men inte fler än vi klarar av. Det utan ekonomiska baktankar. Vad som måste redovisas är vad flyktingmottagningen kostar. Varifrån dessa pengar kommer. Vilka samhällsområden dessa pengar alternativt skulle investerats i. Att låna till nödhjälp är en dålig metod.
Mediantiden för en nyanländ vuxen att komma i sysselsättning, det vill säga vara i arbete med eller utan lönebidrag eller hjälpa en släkting minst en timme i veckan, är åtta år. För 65 procent av de nyanlända är den tiden 15 år. För de resterande är sanningen bister, de kommer aldrig ut. De får finna sig i att bli försörjda av kommunen de bor i. Naturligtvis ser medborgarna detta. De ser detta och mycket mer. Som undanträngningseffekterna i primär- och folktandvård. Som hur skolor tvingas bryta mot skollagen och neka nyanlända skolpliktiga barn plats för att det saknas resurser.
Nu tvingar Migrationsverket Piteå att ta emot fler flyktingar. Var ska de bo? Vem betalar kostnaden efter det att statsbidragen upphört? Redovisa! Ok för mig om man rejält sänker lönerna för de heltidsanställda politikerna och de högst betalda tjänstemännen. Samt tar bort partistöden till de politiska ungdomsförbunden och halverar partistödet. Räcker inte detta så måste en progressiv kommunalskatt införas.