FN:s NPT-konferens måste leda till resultat
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
NPT-fördraget lever farligt. Om inga framsteg görs denna gång är dess framtid hotad. Utöver de nya kärnvapenländerna Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea riskerar kretsen av nya vapenländer att bli allt fler. Detta särskilt om inte ursprungsländerna tar sina förpliktelser om nedrustning, också enligt fördragets artikel VI, på allvar. I avsaknad av nedrustning anser allt fler nya länder att de också kan behöva kärnvapen. Iran är möjligen ett sådant land, även om det ännu inte innehar kärnvapen.
De ursprungliga fem har tagit beslut som förlänger deras kärnvapenarsenaler bortom år 2050. Detta måste de ändra på. Det återstår att se hur hållbart Obamas nya beslut är om att inte producera några nya amerikanska kärnvapen med de eftergifter han kan förutses behöva ge till USA:s kongress.
Under senare år har många tunga och ganska oväntade företrädare ställt sig bakom en nollösning, det vill säga eliminering av alla kärnvapen. Opinionsbildningen måste stärkas rörande ett förbud mot kärnvapen, en kärnvapenkonvention, NWC, parallellt till de förbud som redan finns mot biologiska och kemiska vapen. Detta kommer dock inte att kunna uppnås under årets konferens.
Andra konkreta krav måste lyftas fram vid årets konferens. Till dessa hör att avskaffa kärnvapenavskräckningen och att få bort kärnvapenkomponenten från säkerhetspolitiska doktriner, eftersom de är militärt obrukbara. Kärnvapnen måste tas ur omedelbar stridsberedskap och stridsspetsar skiljas från vapenbärare. USA och andra länder måste inträda i förbudet mot provsprängningar, CTBT. Förbud krävs av produktion av klyvbart uran och hård internationell kontroll av plutonlager som kan användas till nya kärnvapen.
En kärnvapenfri zon behövs i Mellanöstern. De ovanstående fyra länderna som inte signerat NPT ska göra detta som icke-kärnvapenländer och avstå från sina vapen. Sverige måste driva på, men tyvärr har den borgerliga alliansregeringen med utrikesminister Carl Bildt - som gjort sig känd som mycket måttligt intresserad av nedrustning - försuttit många möjligheter och ignorerat dialogen med fredsrörelsen inför konferensen. Sverige måste återuppta arvet efter Olof Palme och igen åter aktivt driva på för internationell nedrustning.
Vackra ord och kringgående manövrar räcker inte. Årets NPT-konferens måste leverera resultat och en internationell folkopinion måste trycka på för att uppnå
detta!