Fi drömmer om en vågmästarroll
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En avgörande förutsättning är dock att Fi får minst fyra procent av rösterna, vilket ter sig föga sannolikt att partiet verkligen får. En mycket optimistisk bedömning talar snarare för två till tre procent, vilket i och för sig vore en aktningsvärd framgång i förhållande till 2006, men fortfarande långt ifrån den hägrande fyraprocentsgränsen. Och framför allt inte tillräckligt för att påverka mandatfördelningen.
Det innebär, precis som jag skrev i min PT-krönika den 28 maj, att de röster Fi "stjäl" från de rödgröna i praktiken kan komma att 1. Sätta stopp för att Sverige för första gången får en kvinnlig statsminister och 2. Hjälpa regeringsalliansen att sitta kvar och fortsätta sin antifeministiska politik.
Visst har Gudrun Schyman rätt i att man ska följa sitt hjärtas röst på valdagen. Naturligtvis. Men det skadar väl inte att överväga de tänkbara konsekvenserna heller?