Så har trojkan i Piteå med instämmande av Kristdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Norrbottens Sjukvårdsparti beslutat att en skatepark för ungdomarna i centrala Piteå är viktigare än en ny bokbuss. Man flyttar pengar från bussen till skateparken.
Att bussen är gammal, ofunktionell för personalen, ej handikappanpassad, med miljöskadlig motor och allmänt sliten och om några få år uppnår veteranfordonsstadiet (30 år) är inte det intressantaste i kommunfullmäktiges beslut. Eller att kommunalrådet Peter Roslund klargjorde på fullmäktigemötet att om bussens motor skulle haverera så finns det mängder med gamla lastbilsmotorer som man kan ersätta denna med. Inte heller att bussen är kommunens näst största bibliotek och är väldigt viktigt för såväl byaskolor som för alla boende, särskilt de äldre, på landsbygden.
En del kommunfullmäktigeledamöter kanske tycker att bibeln är den enda bok som behövs. Andra kanske nöjer sig med Kalle Anka eller den svenska subtitle-textremsan på tv. Det är själva synsättet på kultur som är tragiskt. Vissa partiers fullmäktigeledamöter jämställer skateboardkulturen med bokläsande som något jämbördigt.
Skateboardkulturen är en subkultur som intimt hänger samman med hascheri. Såväl i Sverige som utomlands. Om det blir likadant i Piteå vet vi inte ännu. Antidroggruppen Connections i Piteå får väl redovisa framöver. Inte ovanligt att skateboard har målade marijuanamotiv som en bra propagandaplats för legalisering av denna drog.
Signalvärdena är viktiga och avslöjande. En fräsch uppdaterad buss signalerar något helt annat än pengar som bara räcker till betongfundamenten i skateparken men inte till en bra omgivning. Likartade signaler får man när man jämför beslutsfattarnas syn på kommunikationer. Älvsby tågstation jämfört med Kallax flygstation. Eller på landsbygden där byskolor läggas ner och ett centrum som förtätas och förskönas.
Eller ”Välkommen till Piteå” - skyltarna vid infarten till Piteå som visar arrangemang i Piteås kommersiella värld samtidigt som man avslår en motion om att sätta upp skyltar ”Välkommen till Piteå landsbygd” med riktning ut mot landsbygden. En skatepark är ett friluftsnöje för ett fåtal. Att stimulera läsandet av böcker har en annan dimension i tillvaron. Förmåga och njuta av att läsa böcker berör alla och är allas rättighet att få tillgång till.
Att kunna läsa har inte bara ett kulturellt värde i sig. Läsandets njutning kan visserligen upplevas likvärdigt som en fritidsaktivitet typ skating. Men läsning innebär så mycket mer. Enligt läroplanen för grundskolan ska undervisningen ”stimulera elevernas intresse för att läsa och skriva”. Enligt den nya bibliotekslagen från 2014 ska folkbiblioteken ”ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning”.
Viss läsning förutsätter förmågan att koncentrerat dröja vid texten. Andra situationer ställer krav på att snabbt skaffa sig en uppfattning om vad en text på ett ungefär handlar om, för att snabbt hasta vidare till nästa. Båda förmågorna är nödvändiga; att enbart behärska den förra är otillräckligt, att endast behärska den senare katastrofalt. Sjunkande läsförståelse, som redovisas i Pisa-rapporter och liknande är illavarslande.
Läsandet börjar med en process som innebär att det är roligt och spännande att läsa. Utifrån denna träning uppstår förmågan att förstå texter, undermeningar och sammanhang. Det blir nu möjligt att kritiskt granska vad andra skriver och man kan söka kunskap i historiska böckernas skeenden.
Denna förmåga blir allt viktigare i en demokrati som i mångt och mycket präglas av hemligheter och för mycket ljug. För de utomlands födda inkommande blivande Piteborna är signalvärdet viktigt. En ny skatepark i betong eller en gammal utsliten bokbuss. Sammanfattningsvis: läsförmågan hos kommunfullmäktiges ledamöter är inte vad den borde vara.