Cynisk politik för ökade klassklyftor
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
kabinett, försvarar han deras löntagarfientliga politik. Thornberg fortsätter att tala om arbetslöshetsförsäkringen som bidrag. Ledstjärnan tycks vara "upprepa en lögn tillräckligt många gånger, så blir det en sanning". Syftet är att skuldbelägga och hota de arbetslösa. Som "grön jobbare" och snart återigen öppet arbetslös känner jag mig grovt förolämpad av Thornberg och den politik han företräder.
Högerregeringen och dess svansviftare talar om att upprätta arbetslinjen. Likt extrema fundamentalister upprepar man ständigt att sänkta ersättningar leder till fler jobb. På vilket sätt detta påhittade påstående skulle vara en sanning vägrar man förklara. Erfarenheterna av högerns politik förskräcker. Förra gången man satt vid köttgrytorna ledde deras fanatiska klasspolitik till en arbetslöshetsökning som saknar motstycke i svensk historia. På några år steg arbetslösheten från 2 procent (1990) till 10 procent (1993). Nu förespråkar man samma råa politik.
Högern talar om utanförskap. Och visst innebär arbetslöshet ett utanförskap. Men ett lika stort, om inte större, utanförskap är det ekonomiska. Arbetslösheten innebär för många en ekonomisk katastrof. Man får börja vända på slantarna och ifrågasätta utgifter som bostadskostnader, bil, dagstidningar, medlemskap i föreningar, teaterbesök, idrottsaktiviteter med mera. Resultatet blir en allt större social isolering.
Alliansregeringens förslag till försämringar i a-kassan kommer för många att leda till ekonomisk ruin.
Högerregeringens marionett, Stefan Thornberg, framställer försämringarna som marginella. Han talar om en medianarbetslöshet på 90 dagar. Men han glömmer att tala om att de som verkligen drabbas är just de långtids-
arbetslösa som redan saknar ekonomiska marginaler.
Högerns cyniska politik innebär en krigsförklaring. Försämringarna av a-kassan är bara ett första steg i deras attacker på löntagarna. Värre angrepp är att vänta. Generella försäkringssystem, lika för alla, vill högern ersätta med individuella. Överklassen kan köpa sig till de tilläggsförsäkringar som den lågavlönade bara kan drömma om. Det är en politik för ökade klassklyftor. Det är en hänsynslös politik som syftar till lönedumpning och försämrade arbetsvillkor. Det är de fattiga som ska betala de besuttnas lyxkonsumtion.
Regeringen påstår sig att ha fått väljarnas mandat att försämra a-kassan. Detta är en bluff. De försämringar som nu utlovas går mycket längre än vad man sa före valet, bland annat när det gäller skärpta kvalifikationskrav. Dessa krav gör att stora grupper kommer att ställas helt utan a-kassa, framför allt deltidsarbetande kvinnor och ungdomar.
Vi måste säga nej till högerregeringens löntagarfientliga politik. Talet om det "nya arbetarpartiet" är ingenting annat än ett stort hån. Det är dags att fackföreningsrörelsen visar de muskler man talar om. Denna gång räcker det inte med aldrig så vacker ordsvada. Nu krävs det handling för att tvinga högerregeringen till reträtt. Vi måste tillgripa alla de medel som står till buds. Ett av medlen är politisk strejk.