Valet av ny ledare i Labour avgörs till helgen då resultatet från partiomröstningen blir klart. Just hemkommen från en vecka i London med besök i parlamentet har jag inte hört en enda person eller läst en enda tidning som inte tror att Jeremy Corbyn blir vald. Corbyn som representerat Londonvalkretsen Islington i parlamentet sedan 1983 står för en utpräglad vänsterlinje både i utrikes- och inrikespolitiken inom Labour. Att han av allt att döma blir vald beror på en reaktion mot Blairs och New Labours politik som ledde till ökade klyftor, men klara framsteg på andra områden, Irakkriget och avgående partiledaren Ed Milibands misslyckade kampanj i senaste valet i maj.
Drygt 500 000 medlemmar och sympatisörer som registrerat sig för enbart en-tre pund har rösträtt i den pågående omröstningen.
Fyra kandidater tävlar om partiledarposten. För att kunna bli kandidat krävs stöd från minst 35 av Labours 230 parlamentsledamöter. – Corbyn stöds aktivt av ett 20-tal, men fick uppbackning av 38 ledamöter ”för att vidga debatten” vid ledarvalet, säger Mike Gapes, Londonparlamentariker sedan 1992 och Labours ledande representant i underhusets utrikesutskott som är öppet kritisk till Corbyns kandidatur.
-Fackförbunden har utan närmare kontroll fått anmäla vilka som är medlemmar hos dem med rösträtt i partiledarvalet. Medlemsantalet i brittiska facket har minskat från 30 miljoner till 6 miljoner, och därigenom har fackets maktposition vid partiledarval ändå försämrats, tillägger Gapes.
-Många registrerade sympatisörer är inte ens partimedlemmar, utan har olika bakgrunder som gröna, troskyister och till och med taktiska konservativa med mera som önskar stödja Corbyn. De gör det av vänsterskäl eller för att de anser Corbyn vara en säker förlorare i kommande val. Corbyn har aldrig tagit ansvar för Labours politik, kritiserat denna ofta och röstat emot partiet 500 gånger i parlamentet, hävdar Gapes.
Många ledande Labourpolitiker kritiserar Corbyn öppet såsom Tony Blair i en artikel nyligen i Observer och den manliga och de två kvinnliga motkandidaterna. Den dominerande konservativa Londonpressen har varit fylld av artiklar med rubrikerna ”Med Corbyn har Labour redan förlorat valet 2020” och ”Slutet på Labour med Corbyn”.
Mike Gapes instämmer i första rubriken, men motsätter sig den andra. –Labour kommer att överväga sin situation och försöka undvika en katastrof och fortsatt förlust. Och det gäller att undvika Milibands misstag.
-Labour förlorade valet med Ed Miliband som ledare för att vi saknade en trovärdig helhetsvision om vilket England vi vill skapa. Vi hade enbart en politik för olika delområden såsom att höja lågavlönades löner, för minoriteter med mera. Vi hade brister i vår ekonomiska politik. Miliband försvarade aldrig Tony Blairs och Gordon Browns politik. Hans ledarkompetens räckte inte till. Vi förlorade röster i England på att han inte i tid uteslöt ett möjligt regeringssamarbete med skottska nationalisterna, SNP, bedömer Gapes.
Två särskilt framträdande frågor under mitt besök är flyktingkrisen och kommande folkomröstningen om brittiska medlemskapet i EU. –Flyktingarna som fastnat i Calais är en mindre del av ett större problem. Vi måste få en samlad europeisk hållning för att lösa den humanitära katastrofen, och det brådskar att EU ändrar sin politik. Vi i Labour har kritiserat toryregeringen och Cameron för att Storbritannien tar emot för få flyktingar. Vi måste öka vårt flyktingmottagande.
-Beslut om tidpunkten för EU-omröstningen tas inom kort. Den ordnas troligen i september 2016. Många i Tories vill utträda. Corbyn är euroskeptiker, medan en bred opinion inom Labour är mer positiv till EU. Anti-EU kampanjen är splittrad mellan konservativa och populistiska motståndarpartiet UKIP. Det kan gynna ja-sidan. Jag tippar att chansen för att Storbritannien blir kvar i EU är 60-40, avslutar Mike Gapes som själv är varm anhängare av medlemskapet i EU.