Peter Roslunds tankar om ett nytt ägardirektiv till det kommunala bostadsbolaget, där de som flyttar in i kommunen från en annan kommun ska gå före Piteborna i Pitebos kö, kan rätt utformat vara en god idé för att få fler människor att flytta till Piteå. Åtgärden ska då tas för vad den är: En möjlighet för en "icke-Pitebo" att, oftast tillfälligt, lösa bostadssituationen för att kunna påbörja ett erbjudet jobb i Piteå. Problemet med ett nytt ägardirektiv av den arten är att det inte tillför några nya bostäder. Nya bostäder är naturligtvis ett måste om vi ska öka antalet invånare motsvarande befolkningen i Hortlax, Lillpite och Sikfors till 2020. Därför bör vi fundera över vem som vill flytta till Piteå. Och hur människor vill bo.
Dessförinnan ska vi konstatera att Piteås bostadsmarknad är speciell, men också typisk. Tyvärr typisk för avfolkningsbygder. En mycket liten andel bostadsrätter och låga villapriser (hälften av genomsnittspriset i landet). Låga villapriser för det goda med sig att ungdomar som så vill har goda möjligheter att köpa en villa tidigt i livet. Men det vilar också en förbannelse över fenomenet med låga villapriser; ingen, eller ytterst få vågar bygga eller köpa nytt, då boendekostnaden blir så mycket högre i en nyproducerad bostad än i en begagnad villa. Därför byggs för få nya villor i Piteå, varför bygga nytt när man kan köpa en mycket fin begagnad villa för mindre än halva priset?
Och därför byggs inga nya bostadsrätter. En nyproducerad trea kräver i dag en insats på cirka 1,5 miljoner kronor. Med ett genomsnittligt villapris på drygt 900 000 kronor försvinner den viktigaste målgruppen för nyproducerade bostadsrätter; villasäljarna. Den Pitebon är knappast född som satsar varenda krona som flutit in vid villaförsäljningen och dessutom lånar upp 600 000 kronor för att köpa en trea på 80 kvadratmeter.
Så till vem som ska flytta till Piteå. Att bli 43 000 invånare är såvitt jag förstår inget självändamål. Snarare ett medel för att kunna finansiera framtida kommunala åtaganden i form av till exempel skola och äldreomsorg. Alltså bör målgruppen främst vara människor i yrkesverksam ålder. Bland dessa kan man urskilja olika grupper: En kategori flyttar hit för att de fått jobb i Piteå, en annan för att de fått/har jobb i en närliggande kommun och en tredje har ett jobb där de kan utföra en stor del av jobbet oberoende av vilken geografisk plats de bosätter sig på eller så skapar de sina (och inte sällan andras) jobb på den ort där de väljer att bosätta sig.
Valet av bostadsort är alltså inte helt beroende av arbetets stationeringsort. Och tyvärr tror jag att vi, åtminstone i det korta perspektivet, har svårt att konkurrera med intressanta arbetsuppgifter med framför allt vår närmsta granne i norr. Därmed inte sagt att vi inte ska verka för att det skapas fler jobb i Piteå. Men det är inte den enda vägen att nå en befolkningsökning.
Jag tror mig ha en ganska god bild av hur människor vill bo: Vid vatten och hyfsat nära stan. Stadsnära fritidshusområden är på väg att omvandlas till områden för permanentboende. Trots en uttalad politisk vilja att så inte ska ske. Viljan finns uttryckt i de planbestämmelser som beslutats av kommunfullmäktige. Men tyvärr tvingas man nog konstatera att det inte går förvekliga en vision om 43 000 invånare 2020 genom de nostalgiska tillbakablickar på ett 50- eller 60-tal som inte kommer tillbaka som uttrycks för i detaljplanerna.
Istället bör blicken riktas framåt i ett försök att se hur människor vill leva sina liv. Jag är övertygad om att den kommun som har en politisk ledning med förmåga att se vad människor vill och också är beredda att bejaka människors önskemål kommer att bli vinnare i konkurrensen om de människor som i framtiden kommer att byta bostadsort.
Förutom att sända en tacksamhetens tanke till de lokala fastighetsägarna (var skulle vi bo om inte dessa företag fanns? några externa fastighetsförvaltare sätter inga större avtryck på bostadsmarknaden i Piteå) som alla nyligen byggt eller är på väg att sätta spaden i jorden tycker jag att kommunledningen ska ta till sig följande förslag:
1. Underlätta för permanentboende i stadsnära fritidshusområden. Använd planmonopolet. Sådan utveckling har andra städer genomgått. I Sunnersta utanför Uppsala, såväl Djursholm som Nacka i Stockholmsområdet, i Trosa, i Norrtälje och många, många andra orter har nostalgin lämnat plats för expansion.
2. Planlägg Norrstrand och/eller området mellan stadshuset och Svartudden för bostäder. Visa ledarskap genom att förklara varför vi behöver bygga där och det orimliga i att ett promenadstråk och några fotbollsplaner som används en vecka per år ska få stå i vägen för möjligheten att nå visionen om 43 000 invånare för 2020.
Förutom att fungera som ett bidrag till befolkningsökning i Piteå skulle förslagen också bidra till att skapa möjligheter för en förändrad bostadsmarknad i Piteå. De byggnationer som jag skissat på skulle skapa ett segment med exklusiva bostäder i Piteå som skulle betinga relativt höga priser på en andrahandsmarknad. Det i sin tur skulle leda till en acceptans för högre priser på det nu befintliga beståndet, vilket i sin tur skulle skapa förutsättningar för nyproduktion av bostadsrätter som skulle ge en bättre balans på bostadsmarknaden.
Naturligtvis förutsätter det att Piteå även i andra avseenden betraktas som en attraktiv plats att bo på. Exempelvis genom ett imponerande kulturutbud, restauranger men framför allt skolor i toppklass och inte minst ett tillåtande och framåtblickande politiskt ledarskap.