Replik till Gunnar Axéns (M) och Elisabet Bergs (M) debattartikel i Piteå-Tidningen den 22 oktober.
Ni lyckas på ett förtjusande sätt att med siffror och statistik vrida och vränga fram en påhittad poäng med att påstå att Moderaterna genom att sätta ett bäst-före-datum på allehanda sjukdomar sedan 2005 mirakulöst botat 3 800 personer i Norrbotten från sjukdomar. Genom "att slippa låsas in i ett passivt utanförskap eftersom de i praktiken tillåts vara sjukskrivna hur länge som helst" verkar ni mena på att dessa personer tack vare regeringens insats nu sitter med saliga leenden på sina nya arbetsplatser, friska tack vare regeringens rehabilitering. Observera regeringens, inte läkarnas.
Det ni, Gunnar och Elisabet, glömmer att nämna är att man inte kan sägas "hjälpa människor tillbaka till jobbet" genom att trycka en pistol mot deras huvuden. Det kan man heller inte genom att tidsbestämma deras sjukdomsförlopp, och därefter utförsäkra dem vars sjukdom vägrar att underordna sig Moderaternas tidsschema. Att låta människor välja mellan svält, socialbidrag eller att fortfarande svårt sjuka gå till ett jobb deras hälsa inte klarar av kan heller inte kvala in i begreppet "rehabilitering", inte heller förbättrar det människors hälsa.
Vänligen sluta snacka en massa skit, och säg som det är: fler tidigare sjukskrivna är nu tillbaka på arbetet därför att vi genom vårt system tvingat dem dit, frisk eller ej.
Er politiska propaganda-artikel insinuerar på att långtidssjukskrivningar skulle vara någon sorts angenämt tillstånd som tillåter folk att medvetet utnyttja systemet för att de inte vill jobba. Dessutom insinuerar det på bristande kompetens hos våra läkare, vilka ni verkar misstro. Gunnar och Elisabet måste vara otroligt naiva och skyddade från sjuka människors vardag om de tror att majoriteten av långtidssjukskrivna människor föredrar sin egen vardag i stället för vara nog frisk för att kunna orka gå till ett jobb.
Politiker som talar positivt för sjukförsäkringsreformen verkar vara av åsikten av att så länge man kan kravla sig till ett jobb så är man frisk. Detta inskränkta och uppenbart korkade synsätt är en svaghet hos de vars enda världsbild är den som kan inordnas i ett stapeldiagram. Gunnar och Elisabet verkar, att döma av deras artikel tillhöra dessa. De långsiktiga konsekvenserna för dem som utsätts för detta utförsäkringssystem och tidsbestämda sjukskrivningsregler har vi inte sett ännu. Är det bra att med risk för deras liv och grundläggande hälsa tvinga svårt sjuka människor ut i arbete? Ert sätt att ställa er bakom siffror och med dessa försöka påvisa att er tidsbegränsning av sjukförsäkringen bidrar till människors välmående och rehabilitering får er att framstå som de charlataner ni är. Det är läkarnas jobb att bedöma sjukas arbetsförmåga, och de motarbetas aktivt av er politiker och ert system.
Mänsklig och social misär följer i spåren av det system, som ni är så nöjda över att ha infört att ni nästan bryter armen av er själva när ni försöker dunka er själva i ryggen, och detta systems förtjänster väger inte upp de liv de förstör, liv som ni är direkt delaktiga i att ha förstört. Att rabbla siffror och statistik tvår inga händer från blod. Låt mig avsluta med en retorisk fråga: Vems hälsa och välmående är det vi vill främja i vårt samhälle? Är det statens, företagsledningens eller människornas?