Alliansens politik sätter människor i strykklass
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Moderaterna har av tradition alltid varit emot sådana reformer. De, eller deras politiska föregångare, var bland annat emot både allmän och kvinnlig rösträtt, folkskolereformen, arbetslöshetsförsäkring, allmän sjukförsäkring, höjda folkpensioner, alla utökningar av lagstadgad semester, ATP och 40 timmars arbetsvecka. Rätten till arbete och anställningstrygghet är heller inte något som har hög prioritet i regeringens arbetsmarknadspolitik. Det viktiga är att människor arbetar och vägen dit går genom en rörlig arbetsmarknad.
Regeringen har gjort förändringar i lagen om anställningsskydd, las, som underlättar för arbetsgivarna att kunna använda sig av olika typer av visstidsanställningar på varandra utan några egentliga begränsningar. Sedan 2007 kan en allmän visstidsanställning pågå i upp till två år. Nu vill moderaterna också förlänga tiden för provanställningar från dagens sex månader till ett år.
De andra regeringspartierna vill gå ännu längre och slopa eller kraftigt försämra turordningsreglerna i las och även öppna för arbetsgivare att godtyckligt kunna säga upp anställda. Följden av detta blir att arbetstagarnas anställningsvillkor blir osäkrare och att deras position försvagas på arbetsmarknaden.
Det borgerliga maktskiftet 2006 innebar att det blev dyrare att vara med i a-kassan och att ersättningsnivåerna sjönk för flertalet löntagare. Följden blev att antalet medlemmar i facket minskade kraftigt med ett bortfall på uppemot en halv miljon medlemmar. Nu vill alliansen införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och det är inte något som den borgerliga alliansregeringen gör av medkänsla med fackföreningsrörelsen utan det är ytterligare ett sätt för dem att försvaga densamma.
Det är löntagarna i de branscher med hög arbetslöshet som får betala för den ekonomiska krisen med chockhöjda avgifter till arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller avgiften till arbetslöshetsförsäkringen är alliansens senaste förslag att den ska betalas till proportion till risken för arbetslöshet i den bransch arbetstagaren arbetar.
De som förespråkar en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring brukar göra jämförelsen med den obligatoriska sjukförsäkringen. Den argumentationen håller inte riktigt eftersom arbetslöshetsförsäkringen har helt andra syften än sjukförsäkringen. Det är tänkt att den som blir arbetslös inte bara ska få ersättning för inkomstbortfall utan den ska också fungera som en omställningsförsäkring för att underlätta för den som har blivit arbetslös att så snabbt som möjligt komma tillbaka till arbetslivet.
För att detta ska fungera på ett tillfredsställande sätt så är det viktigt att de som administrerar försäkringen har god kännedom om den bransch försäkringstagaren tillhör.
Fredrik Reinfeldt och den moderatledda alliansregeringen har hittills fört en tämligen förutsägbar politik som bland annat lett till lägre ersättningsnivåer generellt. Det är bara att se på de som tvingats till att underkasta sig de lägre ersättningsnivåerna i både a-kassan och sjukförsäkringen. Regeringens politik har tvingat tusentals människor att uppsöka socialtjänsten för att ansöka om ekonomisk hjälp för sina grundläggande behov.
Den nitiska myndighetsutövningen, utförd av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, gör att människor kommer i kläm. Bedömningsgrunderna av vilka som ska få ersättning är hårda och i praktiken framstår systemet för den breda allmänheten som godtyckligt, orättvist och omänskligt. Den 19 september avgörs det om väljarna är redo att genomskåda moderaterna, alliansen och deras människosyn och värderingar.