Replik till Fredrik Lundh Sammeli och Hannah Bergstedts (S) insändare om nattisplatser, publicerad i Piteå-Tidningen den 7 juni. Alliansen vill att fler kommuner ska kunna erbjuda nattisplatser men vi ser också vikten av att finansieringen är långsiktigt hållbar och baserat på faktiska behov och efterfrågan.
Vi är övertygade om att det är kommunerna själva som är bäst skickade att analysera och avgöra det lokala behovet. Det handlar både om att värna om det kommunala självstyret och om respekt för att alla påbud inte behöver komma från riksdagen utan att kommunerna själva vet bäst vilka behov som finns.
Majoriteten av de kommuner som erbjuder nattisplatser är alliansstyrda. Det kan vara bra, även för socialdemokratiska riksdagsledamöter, att komma ihåg att det inte är socialdemokratiskt styrda kommuner som går i bräschen för att erbjuda människor möjligheten till barnomsorg under obekväm arbetstid.
Tittar man till faktiska siffror ökade antalet nattisplatser i Sverige med hela 13 procent från 2010-2011. Alliansen välkomnar den utvecklingen och har också sett till genom den nya skollagen att kommunerna får en större frihet att organisera utbudet av dagisplatser vare sig det är dag- eller nattetid på bästa sätt. Utgångspunkten måste dock, som alltid, vara människors efterfrågan och faktiska behov.
Socialdemokraterna, tillsammans med Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet försöker vinna kortsiktiga politiska poäng genom ett ofinansierat bidrag till kommunernas nattisverksamhet. Problemet med ofinansierade bidrag är att de är just ofinansierade. Att skjuta kostnaderna framför sig är ingen seriös politisk verksamhet utan endast ett sätt att bedriva en kortsiktig populistisk oppositionspolitik utan att behöva ta ansvar. Att kombinera detta med åtgärder när man inte ens vet hur det faktiska behovet ser ut gör att socialdemokraternas trovärdighet blir minimal.
Nu är det däremot upp till bevis att även socialdemokratiskt styrda kommuner i Norrbotten kan ta sig i kragen och ge sina invånare en möjlighet att ha sina barn i barnomsorgen även om man arbetar på obekväma arbetstider. Ramverket i form av lagstiftning finns, nu handlar det om politisk vilja och förmåga att prioritera.