Älgkalven - en gratisälg
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En ny utredning gjordes, denna gång av Maria Norrfalk. Men även den utredningen kränkte markägarens jakträtt. Regeringen utformade då ett eget förslag som blev underlag till en regeringsproposition som på ett bättre sätt tar hänsyn till äganderätten. Propositionen om den nya älgförvaltningen ger nämligen markägarna möjlighet att bedriva älgjakt på vuxen älg utanför älgskötselområdet, om jaktmarkens storlek utifrån älgtätheten tillåter det.
Jaktmark som inte uppfyller storlekskravet för minst en älgkalv, får finna sig i att endast jaga kalv under fem jaktdagar. Med dessa bestämmelser är älgjakten i stort sett helt produktionsanpassad. Den nya älgförvaltningen uppfyller därmed det juridiska kravet på att inte diskriminera någon markägare. Så långt är allt väl, men nu kommer frågan; har vi uppnått den optimala förvaltningen med tanke på skog och älg? Jag tror inte det.
Den viktigaste biten för att förbättra älgförvaltning är att höja genomsnittsåldern på vinterstammen och därmed få möjlighet att minska vinterstammen med oförändrad produktion, vilket ger mindre skogsskador. För att nå dit, så måste vi nyttja oss av möjligheten att beskatta gratisälgarna fullt ut. Med gratisälgar menar jag älgkalvarna som föds på våren och skjuts på hösten och under den tiden lever på sommarens överflöd.
Dessa älgar deltar inte i den dyra beskattningen av våra tallföryngringar under vintern. Men problemet är att det inte är så lätt att skjuta älgkalv, eftersom skottillfällena ofta är besvärliga och att jakten därför blir tidskrävande. För att lyckas med en 50-procentig kalvavskjutning, så krävs en tilltagen jakttid. Det är inte sannolikt att de större jaktlagen håller ut i den omfattningen som krävs för att fylla sina kalvkvoter. I det läget uppstår ett utrymme som möjliggör en generösare tilldelning av älgkalv till de som jagar på de mindre jaktmarkerna.
Älgjaktsreglerna i dag tillåter bildande av enkalvsområden (minst 20 hektar). Inom dessa områden tillåts jakt på en kalv under hela hösten. Den nya älgförvaltningen kan komma att produktionsanpassa kalvjakten fullt ut och därmed kräva cirka 200 hektar för att tillåta en registrering av ett kalvområde. Som ni ser, så kan den nya förvaltningen av vår älgstam drabbas av en icke försumbar negativ effekt genom att de nya reglerna inte tar hänsyn till tidsfaktorn inom kalvjakten (som jag har nämnt, så kräver kalvjakten mycket tid). Tyvärr blir resultatet då att färre älgkalvar skjuts, varvid skog och älgförvaltningen försämras.
Utifrån det nyss nämnda så vill jag påstå, att genom att vara mer generös med kalvjakt mot de jägare som jagar på de mindre markerna, så kan en stor vinst göras för det svenska samhället och alla inblandade. Det skapar dessutom fler jakttillfällen. Riksdagen bör därför vid beslut om propositionen om den nya älgförvaltningen, låta länsstyrelserna behålla rätten att besluta om bildande av enkalvsområden (20 hektar), för att möjliggöra en god älgförvaltning.