Replik till Ingrid Välitalo och Maria Andersson-Nordströms (båda LO) debattartikel om fas 3 den 6 augusti. Socialdemokraternas förslag för att minska antalet som hamnar i långvarig arbetslöshet och bidragsberoende handlar i grunden om att återgå till att använda förtidspensionering som medel för att minska arbetslösheten. Deras två konkreta och budgeterade förslag - plusjobb och offentligt skyddat arbete - skulle tillsammans uppgå till 2 900 platser till en kostnad om cirka 900 miljoner kronor. Deltagarna i sysselsättningsfasen uppgår till cirka 30 000. Det säger sig själv att deras förslag i grunden inte handlar om att göra insatser för att på sikt få dessa 30 000 ut i arbete eller utbildning.
Man kan fråga sig om det heller inte är meningen, utan att (S) accepterar att det skulle finnas människor i Sverige som inte ska få jobb och som det av bekvämlighetsskäl är lättare ge förtida pension än en meningsfull sysselsättning.
Vi synliggör i stället människor och döljer inte statistik genom att förtidspensionera människor bort från arbetsmarknaden. I stället ska aktiva insatser gå före passiva åtgärder. Vi vet att det är bättre att människor erbjuds en meningsfull sysselsättning framför att stämplas ut från arbetslivet.
Många har också kommit vidare till arbete och studier genom sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin. Resultaten visar att åtta av tio deltagare faktiskt är nöjda med insatserna. 15 procent av de som hamnat i sysselsättningsfasen har gått vidare till jobb eller utbildning. Vi är inte nöjda med 15 procent, men detta är en mycket svår grupp att få ut i jobb. Många är äldre, en del har en funktionsnedsättning, många har relativt låg utbildning och alldeles för många har varit arbetslösa länge. I snitt har deltagarna varit inskrivna på Arbetsförmedlingen de senaste åtta åren. Gemensamt för de är dock att de alla har någonting att tillföra svensk arbetsmarknad.
Framöver vill Alliansen att deltagarna i sysselsättningsfasen ska erbjudas ett förstärkt anställningsstöd för att minska trösklarna från sysselsättningsfasen till arbete utan lönebidrag, vi vill fortsätta satsningen på arbetsmarknadsutbildning, analysera anordnarbidraget och fortsätta kontrollerna och uppföljningen av anordnare för att undvika att systemet missbrukas av oseriösa arbetsgivare.
Vi måste också fortsätta arbetet med att identifiera och erbjuda tidigare insatser till de personer som riskerar långvarig arbetslöshet. I arbetet med att utveckla insatserna för att minska riskerna för att människor hamnar i långvarig arbetslöshet och därigenom utanförskap är det viktigt att även de fackliga organisationerna är med och kommer med konstruktiva lösningsförslag. Den jobbpakt som statsministern föreslog i Visby under Almedalsveckan, och som fick både LO och arbetsgivarnas stöd, är exempel på att staten och arbetsmarknadens parter tillsammans kan hitta goda lösningar på stora samhällsproblem.