Sälj inte ut allmännyttiga bostäder i Luleå
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För ett par år sedan sålde socialdemokraterna med stöd av de borgerliga partierna ut några hundra lägenheter till den Cypernbaserade finansmannen Roger Akelius fastighetsbolag. Att "aktören" Akelius kom in på bostadsmarknaden i Luleå fick en enda tydlig konsekvens, nämligen att några hundra hyresgäster inte längre får teckna boinflytandeavtal. Privata hyresvärdar vägrar nämligen konsekvent att teckna sådana avtal.
Privatisering av allmännyttiga hyreslägenheter är en borgerlig paradgren i övriga landet. Där sker privatiseringen öppet av ideologiska skäl. Borgerliga kommunledningar har i vissa fall sålt ut allt därför att man i princip är emot gemensamt ägande.
Privatisering av allmännyttans hyresbostäder har inget stort stöd hos medborgarna. Borgarna brukar hänvisa till att de boende i hyreshus som ombildats till bostadsrätter är nöjda. Det stämmer ofta men detta är en liten grupp som medvetet gynnats privatekonomiskt av utförsäljning.
En "normal" ombildning till bostadsrätter innebär nämligen att bostäderna säljs ut till ett pris som ligger långt under marknadsvärdet för bostadsrätter i motsvarande områden. I Stockholm säljs bostäder i innerstaden ut, i vissa fall till mindre än hälften av marknadsvärdet. Det ansvariga moderata borgarrådet har i media motiverat det låga priset med att "annars blir det ingen affär", annars får man inte med majoriteten av hyresgästerna på affären. I klartext innebär detta att man driver igenom utförsäljningar genom att köpa röster och rösterna köper man genom att bjuda ut kommunmedborgarnas gemensamma egendom till underpris.
Även i Luleå såldes några hundra lägenheter ut till underpris av socialdemokraterna med stöd av de borgerliga partierna. De som köpt sin lägenhet har i de flesta fall gjort en bra privat affär. Kommunledningen har i motsvarande grad gjort en dålig affär med medborgarnas egendom.
En effekt av utförsäljningen är att boendkostnaderna blir direkt styrda av marknadskrafter. Attraktiva områden blir dyra områden, där människor med låg inkomst stängs ute. Fastighetsägarföreningen i Stockholm lovprisade häromdagen privatiseringarna i Stockholm samtidigt som man konstaterade att en stor del av förändringen består i att de som flyttat in i innerstaden de senaste tio åren nästan uteslutande är människor med höga inkomster och stor köpkraft. Låginkomsttagare och arbetarklass har successivt rensats ut från exempelvis Södermalm och Kungsholmen. Detta tycker fastighetsägarföreningen är bra, då koncentrationen av höginkomsttagare "ökar tillväxten". Baksidan av myntet blir en starkare koncentration av låginkomsttagare i andra stadsdelar.
Luleå är naturligtvis inte Stockholm men om vi förvandlar bostäder till handelsvaror även här så kommer vi att få samma slags effekter, låt vara i mindre skala, även i Luleå.
Jag har inget emot att det byggs nya bostäder av alla upplåtelseformer i Luleås alla stadsdelar. Däremot ogillar jag att kommunen ska sälja ut befintliga hyresrätter. Utförsäljningar minskar friheten för ungdomar och betalningssvaga grupper att välja var man vill bo och möjligheten att skaffa sig bostad där.
Utförsäljningar kan inte kompenseras med att kommunen bygger nya hyresrätter även om det också kan behövas. Nybyggda hyresrätter har oftast högre hyror än äldre befintliga hus. Genom att sälja ut gamla hyresrätter höjs boendekostnaderna successivt överlag i kommunen.
Slutligen anser jag att luleåborna i ett rådslag bör få ta ställning till förslag om framtida privatiseringar inom Luleå kommun. Vänsterpartiet föreslog detta när utförsäljningarna var aktuella förra gången, men socialdemokraterna sade, med de borgerligas stöd, nej till att fråga medborgarna.