Privatisering ingen lösning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Först måste jag tacka för intressanta inlägg. Tydligen har jag trampat på en och annan öm tå. Man gör ju lätt så i sjukvårdsdebatten.
Svensk sjukvård står sig bra i en internationell jämförelse. Omkring 9 procent av BNP går till sjukvården, men den som inte ser de problem som finns måste putsa glasögonen.
Det finns köer. Det har blivit långa avstånd mellan vårdtagare och vård. Tempot inom vården är högt. Vårdplatserna ofta för få. Korridorsjukvård har blivit allt vanligare.
Anställda går på knäna utan att få den uppmuntran de skulle behöva. Förra året anmäldes 4 100 ärenden till Hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd. 1 300 fall anmäldes till Socialstyrelsen enligt lex Maria. 25 000 ärenden togs emot av landets patientnämnder.
Till Erik Lundström vill jag bara säga att jag kritiserade den förra regeringens sjukvårdspolitik med ungefär samma argument som jag nu kritiserar alliansregeringens, men låt oss vänta och se om utförsäljning av vården är sjukvårdsproblemens slutgiltiga lösning.
Rättvis sjukvård för mig är att alla, oavsett var hon eller han bor och plånbokens storlek, har rätt till samma goda vård. Inga gräddfiler utan en gemensamt förvaltad sjukvård.
Lösningen heter inte privatisering och bolagisering. Yttersta konsekvenserna av en sådan politik ser vi USA, där allt fler inte längre har råd med sjukvård.