Centerpartistiska bondfångare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De påstår att låginkomsttagarna tjänar på en sådan förändring. De bluffar.
Några argument för ett sammanhållet socialförsäkringssystem med inkomstskydd för både låg- och medelinkomsttagare:
Det ger erfarenhetsmässigt en bättre utjämningseffekt trots att även medelklassen får ett fullgott inkomstskydd. Det kan man se om man jämför länder med ett sammanhållet system (exempelvis Sverige) och länder med privatiserade försäkringssystem (de flesta utanför skandinavien). Privata försäkringssystem har mångdubbelt högre administrativa kostnader. En större del av premien går till att göda en byråkrati av fondförvaltare och försäkringstjänstemän.
Tilläggsförsäkringarna som man får teckna kommer att öka klyftorna. Inom yrken med högre arbetslöshet, sämre arbetsmiljö och högre sjukskrivningstal (läs arbetaryrken tillika låginkomstbranscher) blir försäkringen oftare använd och premien blir därmed högre.
Får du en arbetsskada eller en kronisk sjukdom kommer du att dömas till en tillvaro på "grundtrygghetsnivå" i stället för en nivå som ligger nära den tidigare inkomsten.
Det båda centerpartisterna menar dock att en grundtrygghetsreform leder till ökad frihet. "Sparande eller investering i det egna boendet eller företaget kan exempelvis vara en alternativ trygghetsstrategi", skriver de. Deras perspektiv är inte låginkomsttagarnas eller hyresgästernas.
Andersson & Andersson representerar snarare en skattetrött urban medelklass som tröttnat på att vara med att betala skatt som går till att finansiera våra generella välfärdssystem. De har upptäckt att för medel- och överklassen finns det pengar att hämta hem om de rika och friska i första hand bara behöver finansiera sin egen, redan goda trygghet i stället för att vara med och betala till ett allomfattande system.
De som företräder ideer om grundtrygghet brukar ofta säga sig tala för arbetarnas och låginkomsttagarnas intressen. Men själva kommer de nästan alltid från borgerligheten (samt miljöpartiet emellanåt). Organisationer där låginkomsttagarna finns, exempelvis fackföreningsrörelsen, har konsekvent bekämpat ideer om "grundskydd" och försvarat principen om inkomstskydd. Klassintresset ljuger inte.