Med anledning av: Ledaren "Oroande läge i världen" av Olov Abrahamsson, publicerad 2 november. Samt insändaren "Avtalet innehåller mer än frihandel" av Kjell Olsson publicerad samma dag.
Informationen från förhandlarna om frihandelsavtalen TTIP och Ceta har varit usel. Men ni missar båda det allvarligaste problemet och för en debatt om oväsentligheter.
Frihandel innebär att varor och tjänster produceras där det är billigast. Det fungerar bra när regioner och staters befolkningar lever under tämligen likartade betingelser. Gemensamma standarder och konkurrens på lika villkor ger bättre och billigare produkter. Frihandel måste regleras i avtal så inte vissa stater manipulerar frihandeln genom subvention av den egna industrin.
Sverige införde frihandel då stadstullen, tull på mat som fördes in till staden, avskaffades 1810. Välståndet växte. Frihandelsområdet blev större när Sverige blev medlem av EU. Industrin blomstrade men nu inträffar en utslagning och minimalisering av svenskt jordbruk. Norrland och de mellansvenska skogsbygderna drabbades till nära medvetslöshet. Ceta utökar området med Kanada.
Frihandeln sporrar och gynnar konkurrensen på såväl tjänster som industriell tillverkning. Däremot är det helt förkastligt att låta frihandeln gälla livsmedel och matproduktion. Sverige och speciellt norra Sverige har tillexempel klotets bästa förutsättningar för animalieproduktion. De klimatologiska förutsättningarna är optimala ur såväl hälsoaspekt som ur vegetationsförutsättningar. Ändå kommer det vara billigare att odla soja och majs till djurfoder i vissa områden för att därefter använda detta till industriell uppfödning av ”kött”. Vår korta odlingssäsong med små fält (även de största är små) och färre grödor att välja mellan kan aldrig konkurrera med de stora jordbruken i EU och Kanada.
Frihandeln på jordbruksområdet utrotar det mest biologiskt effektiva jordbruket. Det i bergstrakter i Alperna, Italien, Frankrike, Grekland och i alla höglänta och nordliga områden där inget annat än gräs växer. Idisslare typ får, getter och nöt är de enda som kan omvandla gräs till energi- och proteinföda för oss människor. Sedan har processen fortsatt på allt fler områden och fortsätter tills endast de mest ekonomiskt räntabla företagen finns kvar.
Biologiska råvaror är numera på konstant transport till platser där det för stunden är ekonomiskt billigast att förädla dom. I USA har denna doktrin redan passerat det extrema.
Frihandelsområdet som gäller livsmedel måste istället drastiskt minska för att gynna landsbygden och den biologiska mångfalden.