Ett hån mot små skogsägare

Modernt baggböleri kallar skogsägaren Marianne Johansson situationen då hennes skog blivit upptagen som nyckelbiotop och numera inte går att avverka eller sälja.

SKOGSÄGARE. Marianne Johansson, skogsägare i Rosvik är kritisk. "Inget skogbolag kan köpa virket då det inte går att sälja vidare" skriver hon om sin skog som blivit nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsen. (Arkivbild)

SKOGSÄGARE. Marianne Johansson, skogsägare i Rosvik är kritisk. "Inget skogbolag kan köpa virket då det inte går att sälja vidare" skriver hon om sin skog som blivit nyckelbiotop enligt Skogsstyrelsen. (Arkivbild)

Foto: Gunnar Westergren

DEBATT / REPLIK2018-01-16 14:10
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med anledning av: Debattartikeln ”Skogsstyrelsen: Vi respekterar äganderätten”

Skogsstyrelsens uttalande att de respekterar äganderätten är ett hån, speciellt mot alla små skogsägare.

Under år 2006 anmälde vi till Skogsstyrelsen ett område på cirka 5 ha för avverkning. En tjänsteman besökte den angivna platsen. Det dröjde flera veckor innan han via telefon hörde av sig och meddelade att det på datorn ”poppade upp” att just det området var upptaget som nyckelbiotop och därför fick ingen avverkning ske där.

Läs även Norra skogsägarnas replik: "Fina ord men liten respekt för äganderätten"

Skogsstyrelsens bedömning var följande: ”Det var mycket gammal tallskog som bör lämnas för fri utveckling, ett fint strövområde med inslag av gran och björk, blockrikt eller storblockig, blåbärsris och vitryggig hackspett.”

Någon björkskog finns inte där och det är vad vitryggig hackspett kräver. Är det inte underligt att Skogsstyrelsens representanter alltid har turen att få se vitryggig hackspett när vi skogsägare inte får se den trots att vi ständigt rör oss i skogen och ser vilket djur/fågelliv som finns.

Området är så pass stenigt att ingen vill ha det för rekreation och vad menar Skogsstyrelsen med ”fri utveckling”?

Innan Skogsstyrelsen gör ett område till biotop så ska det ske i samråd med skogsägaren, för oss kom det som ett dekret utan något samråd. Vi fick också veta att vi skulle få ersättning för skogen men inte hur mycket eller när. Många gånger tog vi kontakt med skogsstyrelsen och varje gång fick vi veta att det fanns inga pengar att dela ut.

Enligt Skogsstyrelsens uttalande i artikeln, ”innebär nyckelbiotop formellt sett inte ett avverkningsförbud”. Självklart är det ett förbud eftersom inget skogsbolag kan köpa virket då det inte går att sälja vidare.

Enligt skogsbolagens köpare får dom helt enkelt inte köpa virke som kommer från en biotop för då blir dom svartlistade. Skogsägaren kan avverka själv men vad ska han då göra med virket som inte går att sälja eftersom det är avverkat i en biotop? Vid all skogsförsäljning måste säljaren skriftligt intyga att virket inte kommer från en biotop!

Tillbaka till artikeln:”När Skogsstyrelsen beslutar om att skogen ska bevaras och får ett biotopskydd, får markägaren full marknadsmässig ersättning med ett tillägg på 25 procent.” Det uttalandet låter helt OK, men fungerar inte i verkligheten. Med all rätt blir det kraftiga protester från alla skogsägare. Det var som sagt 2006 som vi gjorde avverkningsanmälningen.

”En stor del av skogskonsulentens arbete i dag går ut på att ge rådgivning, information och stöd till skogsägaren”. Hittills har ingen från Skogsstyrelsen besökt oss med den avsikten, däremot för cirka 3 år sedan kom en representant/konsult för Skogsstyrelsen viftande med ett papper som han ville vi skulle skriva på, det var ett avtal om registrerad nyckelbiotop som de ensidigt upprättat.

Vi skulle få 60 000 kronor av värdet på virkesförrådet som enligt en sakkunnig uppgick till cirka 200 000 kronor. Tala om Baggböleri, nu i en modern tappning.

Enligt fastighetsbildningslagen bör bärkraftiga skogs- och lantbruksenheter bestå av 300-400 ha. Här finns det inte många så stora enheter utan de flesta är under 100 ha. Om vi som äger och brukar skogsmarken ska ha någon nytta av skogen och få lite ersättning för det nedlagda arbetet så är det fel att rödlista någonting åtminstone här uppe. Lagen passar bäst där skogsarealerna är så pass stora som de ovan angivna.

Det är svårt att vara skogsägare när förhållningsreglerna ständigt förändras och därför vill jag uppmana alla skogsägare att vara observanta, kritiska och reagera på Skogsstyrelsens ensidiga åtgärder, kräva samråd framförallt om ersättningens storlek och när den ska betalas ut.

Äger vi skogen eller äger vi den inte, är det på det här sättet som Skogsstyrelsen respekterar äganderätten?

Vad tycker du? Håller du med? Skriv din replik här!