.
Med anledning av: Debattartikeln "En framhastad lagstiftning"
.
Vapendirektivet handlar inte om att stoppa terrorism, det behandlar säkerheten och reglerna kring alla legala vapen inom EU överlag. Det här visade en förkrossande majoritet av ledamöterna i EU-parlamentet att de har förstått, när vi röstade igenom ändringarna i direktivet förra veckan.
.
Men hur kunde så många ändå missförstå syftet med direktivet? Jo, precis som centerpartisterna beskriver lanserades förslaget av EU-kommissionen i efterdyningarna av terroristattackerna i Paris. Trots att förslaget varit på väg i flera år, tog EU-kommissionen tillfället i akt och marknadsförde det felaktigt som en antiterroråtgärd, vilket givetvis öppnade dörren för legitim kritik från lagliga vapenägare - snacka om att EU-kommissionen sköt sig i foten!
.
Sanningen är att vapendirektivet inte handlar om terrorism, det finns det andra regelverk för. Här handlar det istället om att förbättra säkerheten kring lagliga vapen i allmänhet, att minska risken för att lagliga vapen hamnar i fel händer eller används på fel sätt. Till exempel täpps kryphål till vad gäller reglerna för desaktivering och märkning av vapen, men också om informationsutbyte mellan medlemsstaterna, lämplighetstest och striktare regler kring de farligaste vapnen.
.
Skärpningarna kommer att höja lägstanivån och öka säkerheten för EU:s medborgare. Det kommer att minska risken för olyckor, mord och masskjutningar, till exempel skolskjutningar, som oftast sker med lagliga vapen.
.
Direktivet står heller inte emot åtgärder mot illegala vapen - tvärtom. I både EU och Sverige intensifieras just nu insatserna mot illegala vapen som finns på svarta marknaden. Eftersom illegala vapen redan är olagliga handlar det mer om operativa åtgärder som polis- och tullsamarbete, vapenamnestier och uppköpsprogram för att motverka tillgången på främst militära vapen från postkonfliktområden, så att inte kriminella eller terrorister kan nå dem. Vapendirektivet gör det svårare för legala vapen att nå den svarta marknaden och lättare att spåra de vapen som ändå gör det.
.
Som Federley, Sjölund och Hedin skriver är vapen en alldeles för viktig fråga för att slarva bort med plakatpolitik. Jag kan bara instämma och hoppas att de följer samma devis själva nästa gång de diskuterar ämnet.