Staten måste ta sitt ansvar

De kraftigt bantade anslagen till Arbetsförmedlingen – och de konsekvenser det får, går att rätta till. Men det är bråttom nu, väldigt bråttom, påpekar LO.

Krister Johansson.

Krister Johansson.

Foto:

Debatt2019-04-11 15:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Till följd av M-KD-budgeten som röstades igenom i riksdagen står Arbetsförmedlingen inför stora och snabba nedskärningar. Mer än hälften av alla AF-kontor runt om i landet planeras att läggas ned.

I Västerbottens och Norrbottens län väntas hela 14 kontor avvecklas, bland annat i Åsele och Piteå. En tredjedel av myndighetens personalstyrka har varslats om uppsägning. Budgeten innebär också en dramatisk nedmontering av arbetsmarknadspolitiska insatser som utbildning och anställningsstöd.

Det här innebär en kraftig försämring för svensk arbetsmarknad. Betydligt färre arbetslösa kommer att få det stöd som behövs för att de ska komma i arbete och risken är påtaglig för en ökad långtidsarbetslöshet.

Vi är särskilt bekymrade över konsekvenserna för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden.

I Januariöverenskommelsen har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna enats om att privata företag ska ta över stora delar av Arbetsförmedlingens verksamhet.

Men privata aktörer kommer inte att kunna fylla det tomrum som Arbetsförmedlingen lämnar efter sig, i synnerhet inte på mindre orter.

Den statliga Arbetsmarknadsutredningen, som i över två år har analyserat den svenska arbetsmarknadspolitiken, konstaterar att det helt saknas privata leverantörer av stöd och matchning i vart tionde leveransområde. I hälften av områdena finns tre leverantörer eller färre.

Förutsättningarna för lönsamhet är helt enkelt för svaga. Vad vi ser framför oss är alltså att varken Arbetsförmedlingen eller privata aktörer kommer att kunna erbjuda arbetssökande eller arbetsgivare någon adekvat service i stora delar av landet.

Staten kan inte abdikera från sitt ansvar för en fungerande arbetsmarknadspolitik i hela landet. Regeringen, C och L måste agera för att mildra de negativa effekterna och säkra en hållbar omställning av arbetsmarknadspolitiken, inte minst hade vi hoppats på vårändringsbudgeten.

Det går fortfarande att stoppa den negativa utvecklingen, men det är bråttom.