Det här är en stor utmaning för samhället. Det berör i stort sett all sektorer av samhällsservicen. För att inte försöka innefatta allt som ligger framför oss tänkte jag koncentrera mig på några viktiga faktorer.
Boendet för äldre är en sådan viktig fråga som borde få ett större utrymme både i statens och kommunernas planering. Lite är gjort, som exempel kan nämnas att staten skjuter till pengar för att stimulera kommunerna att bygga så kallade trygghetsbostäder. Men det är alldeles för lite och med alldeles för lite styrning om vad man menar med trygghet.
PRO har gjort en beräkning som visar att det behöver byggas cirka 333 000 nya anpassade bostäder för äldre inom ett 10–15 års perspektiv. Det vill säga en jättelik utmaning.
Därför är det av största vikt att detta byggande också sker med ett äldreperspektiv. Vad är det för typer av bostäder som behövs? Vilka krav har de som ska bo i dessa bostäder, vilka behov har de? Vi kan redan nu se att det blir fler som uppnår en ålder på 100 år, och forskning visar att man får plussa på ytterligare 10-tals år om bara några decennium. Vi blir äldre och friskare långt upp i åren.
Det kommer att behövas en annan mix av bostäder. Det här har Socialstyrelsen uppmärksammat i en promemoria. Ett mellanboende, det vill säga ett boende mellan ett ordinärt boende och särskilt boende, kommer att efterfrågas.
Mellanboendeformen ska inte innebära att det behövs ett biståndsbeslut från kommunen, utan ska bygga på den enskildes behov av ökad trygghet med ett inslag av vård och service. Lite grand av det som vi tidigare kallade för ”servicehus”.
Här kan det behövas lite fantasi i kommunerna hur detta ska organiseras. Ett utmärkt förslag är att när man i dag bygger så kallade trygghetsbostäder, som egentligen bara är ett vanligt hyresboende med lite extra aktivitetsstöd och gemensamma utrymmen för social samvaro, så kan man kombinera dessa boenden för ett mellanboende.
Låt exempelvis 20–25 procent v ytan reserveras för mellanboendet. Dessa lägenheter är betydligt mindre, det skall finnas personal dygnet runt och ett inslag av vård. Här skulle också finnas möjlighet att för dem som bor i det angränsade trygghetsboendet att äta mat till en rimlig kostnad.
All forskning visar att ju äldre en människa så ökar risken för att personen mathållning blir sämre. De som har lyssnat på Umeåprofessorn Yngve Gustafsson förstår nog det.
Slutligen ett tips från PRO: Alla kommuner borde tillsätta en särskild tjänst och politiker med uppgift att fungera som en länk mellan övriga alla nämnder och förvaltningar i kommunen för att applicera ett äldreperspektiv i planeringsprocesserna.