Det är upp till bevis nu, politiker – dags att leverera på era vallöften.
Just nu pågår en avtalsrörelse mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), de kommunala företagens arbetsgivarorganisation Sobona och Vårdförbundet om villkor för 90 000 anställda i vård och omsorg.
Vårdförbundet vill ha en löneinjektion till särskilt yrkesskickliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. De som är ryggraden i vården, som är förutsättningen för att verksamheten ska fungera och invånarna ska kunna få en god och säker vård. Det finns inga pengar, säger SKL och Sobona.
Vi säger: Upp till bevis, politiker, gör verklighet av era vallöften!
Krisen i vården är en bemanningskris – om det är vi överens med arbetsgivarna – men det är i synen på lösningarna vi skiljer oss åt.
Vårt förslag kan rätta till arbetsgivarnas icke fungerande lönesättning, där den som är erfaren och särskilt yrkesskicklig bara tjänar några tusenlappar mer än den som är ny i yrket och där den största löneutvecklingen sker innan 35 års ålder – sorglig statistik för oss som är akademiker i offentlig sektor, där just vår kompetens behövs dygnet runt för patienternas säkerhet.
Bristen på rätt utbildad personal är farlig för patienterna och dålig för vårdens effektivitet. Så här uttrycker en patientsäkerhetsexpert saken i Socialstyrelsens rapport Kompetensförsörjning och patientsäkerhet från 2018:
”Mönstret är tydligt: det börjar med att man tappar de erfarna sjuksköterskorna och ersätter dessa med nya, osäkra som stannar i max två år, vilket leder till att teamarbetet med läkare och annan personal blir lidande. På längre sikt slutar även de erfarna läkarna för att de inte kan stå för den kvalitet som vården håller. Det blir en ond spiral.”
Arbetsgivarsidan är oerhört passiv vid förhandlingsbordet när det gäller konkreta lösningar, vilket får oss att undra vilken instruktion SKL:s förhandlingsdelegation har fått av sina medlemmar. Vi har insett att vi inte kommer vidare på egen hand, så nu har vi kallat in medlare.
Vi står fast vid att det är orimligt att medlemmarna slår i lönetaket redan vid 35 års ålder, vilket vår lönekartläggning visar.
Är det så region Norrbotten vill att det ska vara? Ansvariga politiker har länge kunnat gömma sig bakom SKL:s anonyma fasad i arbetsgivarfrågor, men nu är det dags att ni kliver fram och visar ledarskap.
Nedan följer några exempel hur lönefrågan hanterats över tid i offentlig sektor:
Brist på läkare? Hög lön lockar nog. Brist på lärare? Statlig lönesatsning genomförs när arbetsgivarna fallerar. Brist på poliser? Klart vi måste ha en satsning på löner, trygghet är ju viktigt för invånarna.
Brist på barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor? Lönen är väl inte det viktigaste, det är ju så mycket annat som spelar in…
I valrörelsen lyfte exempelvis Moderaterna förbättrade arbetsvillkor som en viktig faktor för att locka fler till vårdyrkena. Centerpartiet lyfte att vården behövde insatser för att bekämpa personalbrist och vårdköer, bland annat genom karriärtjänster och en särskild lönesatsning.
Sjukvårdspartiet liksom Socialdemokraterna tyckte att lönerna behövde höjas, men att det bör ske i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare.
Regeringen har nu presenterat fördelningen av de så kallade välfärdsmiljarderna, där region Norrbotten får 99,6 miljoner kronor.
Nu är det upp till bevis hur regionens ledning Kenneth Backgård (SJVP), Linda Frohm (M) och Nils-Olov Lindfors (C) väljer att prioritera dessa resurser. Vårdförbundet tycker att denna avtalsrörelse är ett ypperligt läge för er politiker att göra verklighet av era vallöften.
Dags att gå från ord till handling!