Mer än tiotusen kvinnor och flickor som lever i vårt land har komplikationer efter en könsstympning. Det är en osynlig, tyst grupp som idag inte erbjuds adekvat vård. Det är inte acceptabelt.
Enligt Socialstyrelsen lever minst 38 000 kvinnor och flickor i Sverige som blivit könsstympade, många av dem lider i det tysta.
Vi i organisationen UN women jobbar dels med insamlingar för utsatta kvinnor i välden dels med påverkansarbete för ett mer jämställt samhälle. Vi är en FN-organisation och finns på många håll i välden. Idag, 6 februari, vill vi upplysa om att det är FN:s internationella dag mot könsstympning.
Det finns en mängd aktörer som gör en viktig insats både för att förebygga könsstympning och ge råd, vård och stöd till kvinnor och flickor som blivit utsatta. Ideella organisationer, religiösa samfund, AMEL-mottagningen på Södersjukhuset, Desert Flower Foundation Scandinavia, NCK:skunskapspridning, länsstyrelsen i Östergötland, enskilda läkare och barnmorskor runt om i landet är olika exempel. Men det finns inget samlat grepp ännu.
.
"Vad händer i närtid med de kvinnor och flickor som redan har drabbats och är i behov av vård?"
.
Förra året den 6 februari framförde UN Women Sverige ett krav på en nationell handlingsplan. Bristen på samordning och brist på kunskap runt om i landet är ett problem. Det kom fram vid ett seminarium om könsstympning som hölls i riksdagen med ett brett deltagande av experter och aktiva på fältet. Kravet hörsammades av jämställdhetsminister Åsa Regner. Socialstyrelsens tar just nu fram förslag inom områdena socialtjänst, elevhälsa samt hälso- och sjukvård och flera myndigheter och aktörer ska involveras för andra delar i planen. Planen beräknas komma till sommaren.
Regeringens nationella strategi mot våld och förtryck innehåller olika åtgärder för att förebygga könsstympning. Den är betydelsefull och ett föredöme ur ett internationellt perspektiv. För behandling inom hälso- och sjukvården finns Socialstyrelsens webutbildning med rapporten Kvinnlig könsstympning – ett stöd för hälso- och sjukvårdens arbete och Länsstyrelsen Östergötlands vägledning Våga se. Det är utmärkta verksamheter men det räcker inte.
Vad händer i närtid med de kvinnor och flickor som redan har drabbats och är i behov av vård? Dessa kvinnor ska ha rätt till en adekvat vård vilket till stor del saknas idag. Frågan är högaktuell och handlar om var ansvaret för att säkerställa en jämlik sjukvård ligger.
I avvaktan på implementering av den kommande nationella handlingsplanen kräver vi att vård till utsatta kvinnor säkerställs omedelbart.
Monica Green (S)
ordförande UN Women nationell kommitté Sverige