En bekant bad vid tillfälle en kille i yngre tonåren att notera hur många gånger lagkamraterna sade ”bögjävel” till varandra under en träning.
Killen tappade räkningen innan de ens hunnit ut till rinken. En alldeles vanlig träning, en alldeles vanlig dag. Vi skulle kunna luta oss tillbaka och le litegrann. Så där som vi brukar. Säga att pojkar är pojkar och det är bara jargong. Säga att pojkar mognar lite långsammare, de växer ifrån det. Det går över.
En vardag för unga killar i Sverige. Jag tror att vem som helst kan förstå att det inte är en miljö som bidrar till respekt, empati och sunda mansnormer.
Det är snarare åt helvete om du frågar mig. Och en av de grundläggande orsakerna till varför 70 procent av de som tar sitt liv i Sverige är män och killar.
Vi kan ju luta oss tillbaka, le lite och vänta på att det ska gå över. Så där som vi brukar.
Eller så tar vi vuxenansvar. Det där vi tycks ha så svårt för. Vi kan börja med att skicka ut grabbarna från isen och ta snacket. Varje gång. Det kanske blir lite dåligt med istid till att börja med, men det är det värt.
Nu inleds en ny säsong för många ungdomsföreningar och lag. Men istället för att bara planera träningstider, profilkäder och ekonomi, se över hur du aktivt kan arbeta för att motverka machokulturen i just ditt lag.
Ta chansen redan från start och gör konkreta insatser som leder till förändring. För grabbarnas skull.
I dag har de flesta föreningar en dokumenterad värdegrund. Det är bra. Men jag som jobbar med text hela dagarna vet att ord betyder noll och intet om de inte implementeras i verkligheten.
Få begrepp är så missbrukade som just ordet Värdegrund. Det går att skriva hur vackert du vill. Det hjälper inte om verkligheten består av tonårspojkar som tillåts kalla varandra bögjävel 49 gånger innan de ens hunnit ut ur omklädningsrummet. Då är värdegrunden värdelös.
För vad spelar det för roll om du trycker fina dokument och håller föredrag (fel av mig, fortsätt hålla föredrag, men håll fler, bomba med dem, kör en Röjar Ralf och hamra in budskapet), om du inte arbetar på den nivå där det verkligen händer, nämligen i omklädningsrummet, på isen, på planen.
Face to face.
Känns det svårt? Det är det. En värdegrund får fäste och fyller sin funktion först när den genomsyrar hela verksamheten. Varje ord, varje handling, genom varje enskild ledare och ned i varje unge.
Det är självklart inte enkelt. Men du behöver inte göra hela jobbet själv. Det finns en mängd proffs och inspiratörer som dagligen arbetar med frågor om mansnormer. Boka dem. Släpp in dem.
De vill inget hellre än att hjälpa dig att stoppa machokulturen. För en sak är säker, vi får en förändring först när fler män och killar själva väljer att sprida sundare mansnormer och vågar prata om machokultur, homofobi, mobbing och sexism.
Och, än en gång, det handlar om ansvar. Vuxenansvar. Ta det. Varsågod:
Föreningar och organisationer som stöttar, informerar och föreläser. Finns både på nätet och i sociala medier, till exempel lockerroomtalk.se, underkevlaret.se, stoppaskitsnacket.se, mfj.se, makeequal.se.
Jag vill även tipsa dig som är ledare och förälder om några andra Instagramkonton att följa, rekommendera dem gärna till dina tonåringar, både killar och tjejer. De behöver goda manliga förebilder och motkrafter:
@peter_svensson @attilayoldas @hampusnessvold @marcovega.se @manligtochskamligt @dannylaam @dinosauriefilosofen @tnkvrt
Låt oss hjälpas åt. Börja med dig själv. Fråga dig själv om du bidrar till machokulturen och vad du kan göra för att bryta den.
Men framför allt, ignorera inte ett problem bara för att du själv väljer att inte se det. Det finns där och det är allvarligt.
Det skadar, det till och med dödar. Lyssna, läs på, förstå. Våga ta snacket, våga lyssna, våga föra normkritiska samtal för att främja jämlikhet, jämställdhet och förebygga våld hos unga killar. Normer kan förändras och machokulturen kan försvinna om vi bestämmer oss för det. Så vad säger du? Jag har bestämt mig.