Länge har vi sett hur fönstret hållit på att stängas, innan vi hunnit hejda de värsta effekterna av klimatförändringen. Innan vi hunnit minska utsläppen av växthusgaser snabbt nog för att hindra katastrofala klimatomställningar, som inte är möjliga att stoppa.
Men nu ser vi snabbt växande skaror av barn och unga människor som förstår att vi befinner oss i en kris.
De demonstrerar nu runt om i världen för att få sina politiker att också förstå det. Politiker som antingen inte förstått det, som barnen förstår eller som inte vågar vidta nödvändiga åtgärder för att de är rädda att förlora väljare.
Det är tack vare dessa unga människor och ett allt större antal äldre, som man kan ana att fönstret, som varit på väg att stängas nu faktiskt verkar att stå på glänt.
Nu kanske vi hinner stoppa utsläppen och minska koldioxidmängden i atmosfären innan det oåterkalleligen är för sent.
Sverige måste minska koldioxidutsläppen med 15 procent varje år för att nå Parismålen, som vi kommit överens om. De flesta kan nog inte föreställa sig en sådan minskning. Den kräver att vi minskar vårt bilåkande och flygande radikalt.
Det effektivaste sättet att göra det är att införa en stigande koldioxidavgift på bränslen i vägtrafiken i Sverige och dela ut hela intäkten i lika stora delar till varje medborgare.
Det skulle gynna alla som åker lite bil, medan storkonsumenterna av bränsle skulle få betala mer. Majoriteten av hushållen skulle få mer i plånboken varje månad än de betalar i höjda bränslepriser.
Det skulle skapa acceptans för de högre bränslepriserna. Och alla skulle få tid på sig att ställa om.
Tänk om vi hann införa denna lösning i Sverige och i EU, innan fönstret slår igen för gott.
Genom fönsterglipan kan vi se en grön ny värld utan förödande koldioxidutsläpp. En värld
där våra barnbarn kan leva ett gott liv i samklang med naturen. Vi måste alla kämpa tillsammans för att hålla gläntan öppen.