Söndag 28 januari är det första omgången i Finlands presidentval. Det var sex år sedan president Niinistö valdes av folket till att representera dem som statschef. Han ställer upp till omval och ser ut att ha mycket goda möjligheter till att bli vald för sin andra och därmed sista mandatperiod.
Opinionssiffrorna pekar på att det finska folket är nöjda med sin statschef och vill ge honom chansen att representera dem i ytterligare sex år.
Om han inte hade skött sitt uppdrag så hade någon annan blivit vald, och kanske blir det så på söndag.
I Sverige har vi däremot saknat möjligheten att välja vår statschef i snart 500 år. Här premierar vi gener före kompetens.
Vi svenskar anser tydligen att bedriften att födas som första barnet in i en viss familj är mer imponerande än alla de erfarenheter en människa kan skaffa sig under en livstid. Vi svenskar tycker att det är rimligt att statschefen inte ska kunna avsättas, oavsett hur dåligt den sköter sitt arbete.
Tur är väl då att vår egen kungafamilj råkar vara genetiskt, intellektuellt och empatiskt överlägsen resten av befolkningen.
För hur skulle det annars se ut, om vi inte hade den främsta familjen som vår statligt sanktionerade avelsinstitution för nutida och framtida statschefer?
Om det mot förmodan skulle vara så att dessa människor bara är folk som folk är i allmänhet? Om det inte var just släkten Bernadotte som var bäst lämpade att representera Sverige, som de gjort i 200 år?
Det är tur för Finland att de var 6:e år lyckas skrapa fram några personer som i alla fall hjälpligt skulle kunna representera landet. Men förstå hur avundsjuka de måste vara på Sverige som har en släkt som Bernadotte!
Vad tycker du? Håller du med? Skriv din replik här!
Erland Eriksson
Styrelseledamot Republikanska föreningen