Ekvationen för polisbristen är egentligen enkel

Samtidigt som Migrationsverket jobbar för högtryck för att utvisa så många som möjligt till bland annat Afghanistan, så ropar så gott som alla sektorer på arbetsmarknaden efter utlandsfödd arbetskraft. Hur går det ihop?

Mats Klockljung. Ideell flyktingsamordnare, god man och frilansjournalist från Arvidsjaur.

Mats Klockljung. Ideell flyktingsamordnare, god man och frilansjournalist från Arvidsjaur.

Foto:

DEBATT2017-12-22 08:29
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

De närmaste fem åren behöver skolor och förskolor rekrytera motsvarande 77 000 heltidstjänster, enligt färska siffror från Skolverket. Det är bara ett exempel av många om behovet av brådskande nyrekrytering.

Skola, vård, polis, omsorg – larmrapporterna duggar tätt. Inom snart sagt varje sektor saknas personal. Pensionsavgångarna täcks inte av tillskottet från yngre årskullar. Svenska ungdomar väljer bort yrkesutbildningarna eller har för dåliga betyg för att komma in.

Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg har länge larmat om att det krävs ett tillskott av 60-65 000 utlandsfödda per år under 10-15 år framåt.

Mellan 600 000 och drygt 900 000 (!) personer från andra länder behövs alltså för att hålla jämna steg och skydda välfärden: bygga bostäder, skydda medborgarna lokalt och nationellt, undervisa nya generationer, trygga vården, bibehålla en fungerande infrastruktur som låter hela landet leva ...

.

Ett samhälle med sviktande välfärd är sårbart. Behoven är gigantiska, inte minst inom polisen.

Hittills i år har närmare 480 poliser lämnat yrket av andra skäl än pensionen. De som lämnar yrket behöver ersättas av nyutbildade men till vårens terminsstart beräknas istället 500 platser på polisutbildningarna att stå tomma. Höga krav och låga betyg är två av skälen, dålig lön i förhållande till yrkets risker är ett annat som minskar yrkets attraktivitet bland svenskfödda.

Men det finns en grupp som mer än gärna skulle vilja bli poliser. Frågar man de ensamkommande asylsökande afghanska pojkarna om vad de vill utbilda sig till när de får asyl, så hör polisyrket till de absolut mest populära alternativen.

Stort föredöme är Mustafa Panshiri, som kom som flykting från Afghanistan, utbildade sig till polis, for landet runt i uniform och föreläste för nyanlända om integration och svenska normer och nu driver företaget Kreativ integration. Det Mustafa gör kan ingen svenskfödd person göra.

.

De ensamkommande har växt upp i ett av världens mest korrupta och våldsammaste länder och vill betala tillbaka till det land som erbjudit dem en trygg plats genom att bli polis och försvara den svenska demokratin. Utvärderingar visar att just den afghanska gruppen lyckas väl både med utbildning, yrkesetablering och integration.

Men istället droppar avslagsbesluten om att ”du saknar skyddsbehov” in i en strid ström. Regeringens krav på Migrationsverket att avverka alla ansökningar för de ensamkommande innan årsskiftet, trots färre handläggare, har haft sitt pris. Asylutredningarna har blivit alltmer summariska och avslagsskälen alltmer schablonmässigt formulerade.

.

"Det är en märklig ekvation,

landet har en akut brist på poliser."

.

Men dem som in på bara skinnet upplevt våldsamheter och grymheter som ingen av oss ens kan föreställa sig och som kanske mest hängivet skulle kunna fylla en del av dessa hundratals tomma platser, väljer regering och riksdag alltså att deportera.

Samma politiker som noggrant undviker att ens andas om det enorma orosmoln som hastigt närmar sig: att vår välfärd hotar att kollapsa totalt inom femton år!

Vare sig de ensamkommande eller vår svenska välfärd verkar vara skyddsvärda. Vart är vi på väg?