Ändå hoppas jag att det var sista gången vi fick se honom på fotbollsplanen.
Jag ska återkomma till varför.
När Stefan gjorde sin senaste match den 8 oktober 2006, såg jag det som det perfekta slutet på karriären. Det var mot IFK Luleå på Näsåkra. Han svarade för en enorm sista halvlek. Med två drömmål under sista 45 minuterna sköt han Infjärden från nedflyttning till nytt kontrakt i divison 2. Han var lika briljant som överlägsen i den halvleken. Det var ren och skär allsvensk klass över agerandet.
Det kändes som det bästa och mest värdiga slutet den då 36-årige fotbollsspelaren som frälst sitt Infjärden så många gånger kunde få. Ingenting skulle kunna överträffa det.
Hela fjolårssäsongen klarade Stefan av att stå på sidan om och se på. Säkert spelsugen till tusen och garanterat medveten om att alla ville se honom på planen.
Men Stefan höll pall för trycket.
Han var ute och sprang en del men rörde ingen boll. Det blev en del löprundor i vinter, men inte så många de senaste veckorna.
Rätt otränad frågade han i fall han fick vara med på någon träning med Infjärden.
Två träningar senare var han uttagen i truppen mot Holmsund i helgen.
- Det var inte tänkt att det skulle bli så, jag skulle bara träna lite.
Efter 58 minuter klev han in på planen – på mittfältet. Det tog inte många sekunder innan Stefan hänsynslöst smällde på i en närkamp.
Strax därefter small Stefan på i en ny närkamp på mitten. Det var ingen pardon – det var hjärta och smärta på samma gång.
Smällarna var riktigt hårda och med lite otur hade det rykt någon benpipa. Ändå var det så vackert att se.
Kungen var tillbaka och visade att tronen är hans. Vilken syn det var!
Det var också precis vad ett Infjärden i underläge behövde. Med Marklund på planen kändes det som att killarna i laget växte ett par centimeter var.
Men Infjärden låg under, 1-2, med tio minuter kvar. Då skickades Stefan upp i anfallet. 20 sekunder senare var han igenom men Holmsunds målvakt svarade för en fin benparad.
- Jag skulle skjutit högre.
Men Stefan är ju kung och kungar tar ansvar…
10/5 2008 87:e matchminuten. Siffror som redan är klassiska i Infjärdens SK.
Linus Olsson spelar in bollen till Stefan Marklund som drar till. Bollen skruvar sig från målvakten och otagbart in i bortre hörnet, 2-2.
Stefan Marklund har gjort det omöjliga. Hans tänkta tack och adjö mot IFK Luleå 2006 var inte det perfekta slutet.
Det här var ta mig tusan ännu bättre.
Killen har inte spelat en match på ett år och sju månader. Han har bara två träningar i kroppen.
Under de förutsättningarna hoppar han in smäller på i närkamperna, ger Infjärden fart och avslutar med ett poänggivande mål i slutsekunderna.
Sanslöst – helt sanslöst.
Nu hoppas jag att vi aldrig mer få se Stefan Marklund spela en fotbollsmatch.
För jag fattar inte hur han någonsin ska kunna överträffa det här.
Så snälla Stefan lägg av. Infjärden behöver visserligen dig och du har mycket kvar att ge på planen om du bara vill.
Men.
Dina två avslutningsmatcher i karriären är redan klassiker inom Piteåfotbollen.
Det finaste som finns är en legendarer som återvänder och visar att de fortfarande är kungar.
Stefan det har du just gjort – så snälla lägg av.
Det blir inte finare än så här.