Under Stellan Carlsson och Leif Strandhs ledning har Piteå IF historiskt sett försökt bygga trupper på kontinuitet.
Genom att spelarna stannar, utvecklas och blir en del av kulturen i laget, med allt det innebär på och utanför planen, ska framgångar nås.
Oftast har det fungerat rätt bra, även om många spelare från Stockholm på eget initiativ lämnat efter ett par säsonger.
Efter guldåret försvann knappt någon.
Sedan har det sett helt annorlunda ut.
Till årets säsong försvann tio, även om Madelen Janogy kom tillbaka under sommaren.
Till nästa säsong vet vi att minst sju spelare och en ledare försvinner. Sannolikt blir det ett par till.
Tränaren Annelie Andersén hamnar i Östersunds damsatsning.
Cailin Michie fick lite speltid andra delen av säsongen och var tidigt klar för Glasgow.
Lena Blomkvist lägger av efter elva säsonger.
Vilma Koivisto var inte nöjd med speltiden och lämnar.
Caroline Frykgård lämnar också.
Madelen Janogy har, som vi tidigare berättat, möjligheten att lämna laget trots kontrakt och pratar nu med Hammarby (vilket Fotbollskanalen berättade) och enligt Sportens uppgifter även med Piteå, Linköping och Göteborg.
Sejde Abrahamsson försvinner efter en säsong. Hon blandade och gav under spelåret. Vissa insatser var bra, i en del andra bjöd hon på kostsamma misstag.
Nina Jakobsson lämnar efter sex år. Alla vet hennes kapacitet i fråga om fysik, huvudspel och tillslag. Men vi vet också att hon inte har fått ut det förväntade senaste två säsongerna. Hon var som bäst och blev uttagen i landslaget hösten 2018. Men efter skadan som stoppade henne i säsongens två sista matcher det året, har vi inte fått se samma nivå igen. Den dagen Jakobsson använder alla sina fysiska attribut fullt ut är hon en toppspelare. Vi trodde det skulle ske i Piteå, så blev det inte. Båda för henne och klubben borde det kännas rätt att vägen skiljs åt. Nu får de försöka växa på varsitt håll.
Julia Karlernäs lämnar efter fyra säsonger. Därmed tappar Piteå en spelare som gjort 25 mål på tre säsonger. En hundraprocentig straffskytt. En mycket skicklig vinnare av luftdueller i offensivt straffområde. En box-till-box-spelare av högsta damallsvenska klass när hon varit som bäst. Majestätisk i sitt bollvinnande när självförtroendet sitter och allt sker per automatik utan funderingar. Sedan 2018 har hon inte nått dit i samma omfattning. De anonyma insatserna har varit fler. Aktionerna generellt sett inte lika självklara. Duellvinsterna färre. Karlernäs har fortfarande levererat matcher på hög nivå. Men inte på lika hög nivå och inte i lika stor omfattning som tidigare.
Frågetecken finns också.
Fernanda Da Silva är i Brasilien. Om det blir något mer spel i PIF känns osäkert. Da Silva hade några matcher när hon satte rejält med avtryck den senaste säsongen. Men hon hade också en tung period när spelschemat var tufft och Piteå bara tog en poäng på nio matcher. Klarar hon det tuffa spelschemat under en hel säsong? Dessutom vill PIF ha in mer fart och tyngd i laget. Da Silva är ingen snabb löpare och är som bäst med bollen vid fötterna och hennes spelstil sänker ibland tempot. Utifrån hur PIF vill spela är det inte säkert att hon ses som optimal i lagbygget.
Då tror jag att sannolikheten är större att Josefin Johansson, Selina Henriksson och Ellen Löfqvist stannar.
Johansson gjorde en mycket stark säsong och är rotad i Piteå. Selina var bäst av alla på försäsongen. Löfqvist hade det tyngre under sommaren och blev senare skadad, men kaptenen behövs i laget.
Värt att komma ihåg är att Piteås två bästa spelare den senaste säsongen är kvar: Faith Ikidi Michael och Guro Pettersen.
Att spelare lämnar hör till. Det är först när truppbygget är klart vi kan dra de längre slutsatserna om förväntad slagstyrka 2021. Dit är det ett bra tag.