Du är var du står och var du står är vad du har i bagaget.
PIF:s har sitt packat fullt med tyngder av bly.
Det kommer att dröja innan laget lyfter. Våren handlar enbart om att överleva match för match. Tyvärr riskerar hösten att bli likadan.
Att Piteå föll mot Rosengård borta var logiskt.
Allt annat hade varit förvånande.
Inför matchen hade Piteå 22 seriematcher och 0 segrar mot Rosengård.
Inte sedan den andra matchen mot Rosengård, som slutade med 0-7-förlust borta 2009, har Piteå haft ett på förhand så tufft utgångsläge mot just storklubben.
Ni kan historien om den här våren. Vi behöver inte ta det igen.
Med det som utgångspunkt matchade PIF en ny uppställning. På pappret ett 4-5-1. I praktiken ett 4-6-0 utan någon renodlad forward.
PIF:s plan var logisk och tydlig. Låt Rosengård ha bollen. I övrigt sjunka, sjunka och sjunka till sista tredjedelen för att täppa alla ytor i det farliga området nära mål. Håll Rosengård på utsidan och framför men aldrig mellan eller bakom.
Framåt skulle Hanna Andersson med sina flinka fötter var uppspelspunkten att söka för att hålla bollen inom laget så att övriga kunde flytta upp.
Piteå kunde aldrig riktigt flytta upp. Ett lag som är så nedsjunket och får jaga så mycket boll har väldigt långt till motståndarnas mål när den väl vinns. I dag fanns varken kraften eller alternativen för att söka sig uppåt i planen.
Det tog 15 minuter innan PIF hade tre passningar i rad i kontrollerad form på offensiv planhalva.
Det återstod en kvart när PIF hade första inlägget mot mål.
Mer blev det inte.
Det är inget att haka upp sig på.
Piteå gick in för att hålla den här matchen levande så länge som möjligt. Med en förhoppningen om att det i slutändan skulle ge en chans som laget på något sätt skulle kunna utnyttja. En hörna. En frispark. Ett stort misstag av motståndarna.
Men Rosengård var smart och undvek noggrannt allt sådant. Piteå hade inte en enda fast situation på offensiv planhalva under hela matchen. Då försvann också möjligheterna att skapa något.
Laget slet sig igenom matchen och gjorde vad som fanns i kropparna för att störa Rosengård. Energin räckte till att i teorin ha möjligheten till en poäng upp i minut 90. Men i praktiken försvann den chansen när Rosengård gjorde sitt mål i första halvlek. Guro Pettersen i målet var suverän med sina räddningar och utan hennes storspel hade den här matchen varit över långt före minut 90.
Det var inte här Piteå skulle ta poäng. Det här är inget bakslag utan en högst förväntad utgång.
Det är framtiden som är det viktiga.
Piteå kommer att få slita hårt hela den här våren. Skador och covidsmällen stör rejält och truppen är för tunn, transferfönstret stängt och spelschemat ställer till det på mer än ett sätt.
Ett friskt ordinarie Piteå på normal nivå hade förmodligen besegrat både Eskilstuna och Örebro hemma i vår. Då hade utgångsläget varit ett helt annorlunda. Mycket talar för att PIF kommer vara bättre efter OS-uppehållet, men den delen av säsongen bjuder på svårare hemmamatcher som Rosengård, Häcken, Linköping, Kristianstad och inte hemmaplansfördel mot de flesta lagen PIF har bättre chans att besegra som Örebro, Eskilstuna, Hammarby, AIK, Växjö.
Utgångsläget är bekymmersamt. Det förändras inte av en förlust mot Rosengård. Det här har vi vetat ett tag. Risken är att årets säsong blir samma sorts rysare som den ifjol.
Till sist: Katrina Guillou kan vi nog räkna bort hela våren. Har inte tränat på fem veckor och bara att komma tillbaka från sådan tar tid. När hon nu får träna för fullt igen. Det verkar också vara långt borta.