Yttre hot som intern framgångsfaktor.
Det skapar sammanslutning, stridsmoral och vanligt jävlaranamma.
Inte konstigt att det används inom världspolitiken när politiker med svagt stöd vill ena landet mot en utomstående motståndare.
Jag kan berätta en hemlighet. Det fungerar inom fotbollen också.
I åratal fick vi se ett PIF som slog ur underläge. Det gick alldeles utmärkt tills det inte gick längre. Står du i ett champagneregn och lyfter Kronprinsessan Victorias pokal går det inte att sparka uppåt. Bara falla nedåt.
Det här har Piteå brottats med i två säsonger sedan dess.
Krav snarare än möjligheter.
Spelare som för första gången varit jagade istället för jagande.
Här hittar vi åtminstone en delförklaring till de sjunkande resultaten två år i rad.
Det är en svaghet som borde kunna övervinnas.
Men uppenbarligen behöver laget triggas av uppgifter av typen; vi mot världen. För det är så det alltid har varit. Vare sig det har handlat om geografi, förbundets behandling eller någon annan aktör.
Motståndarna har alltid funnits där.
Nu fick de en av ett helt nytt slag; inte utifrån utan inifrån.
Delar av de egna fansen.
En plats under strecket. Ett flertal supportrar som krävt ledningens avgång. Uppgivenhet hos andra.
Triggas Piteå inte igång av det. Får inte det laget att slå ur underläge igen kan inget det.
Jodå. Det fick effekt.
Snön skottades och Piteå skottade mot mål.
Fem minuter. Sedan hade Piteå haft fler farliga avslut mot Eskilstuna än på tre senaste matcherna tillsammans.
Julia Karlernäs spenderade mer tid i offensivt straffområde än vi sett på länge.
Piteå tog kommando, vann dueller, pumpade in bollar i straffområdet, flyttade in rätt spelare i rätt positioner och skapade chanser. Det var på tiden.
Någon utdelning blev det inte. Eskilstuna fick mer boll och bättre koll. I sista stund inhoppande Caroline Frykgård tvingades till sin bästa räddning i damallsvenskan. Nog för att hon inte har mer än en match att jämföra med. Men ändå.
Madelen Janogy har fått spela en större roll än hon ska behöva efter sin återkomst. De offensiva hörnorna under säsongen en sämre än väntat.
Janogy fick läget i andrasituationen efter en hörna och tryckte dit 1-0.
Snö, mer snö, en utvisning för gästerna och... snö. Så summerar vi andra halvlek.
90 minuter sammanfattas bäst genom tre livsnödvändiga poäng för Piteå.
Det var ett Piteå IF med hjärta, tro och bestämdhet som spelade på ett sätt som vi för ofta saknat 2020. De tog ingen skit.
Snökaos, nyckelspelare som försvinner och kritik från fansen. När allt går emot och det bara går att sparka uppåt och ur underläge då trivs Piteå som bäst. Det borde vi ha lärt oss vid det här laget.