Det var efter slaget mot romarna som Pyrrhus yttrade de bevingade orden "En sådan seger till och jag är förlorad".
Översatt till en populär modern formulering: Att kissa i brallorna är värmande och skönt för några sekunder men sedan inte alls bra.
Eller på fotbollsspråk: En vinst som kostar för mycket i skador riskerar att bli ett bakslag i längden.
Nu hoppas vi inte att PIF hamnade där. Men det går i skrivande stund inte att utesluta.
Segern mot Djurgården med 1–0 var rätt på så många vis.
PIF vann igen. Laget gjorde mål och höll nollan. Dessutom mot helt rätt motstånd och med en spelare färre på planen sista tio minuterna.
Superviktigt för tabellen. Stärkande för energin, moralen och framtidstron.
Men det kom inte gratis.
Frågan är hur mycket segern kostar i långa loppet.
Det behöver inte bli särskilt mycket alls. Det kan också bli jobbigt mycket.
PIF hade råd med den här segern i dag. Men inte att fortsätta så här.
En stor del av lagets tänka bas saknades när matchen slutfördes.
Stellan Carlsson är fortsatt krasslig och deltog inte på bänken, bara via telefonsamtal till tränarkollegan Christoffer Cylvén som det verkade.
Målvakten Guro Pettersen hade en mindre skadekänning och var inte med i matchtruppen.
De borde vara tillbaka snart.
Mer oroväckande på sikt är två andra saker.
Hlin Eiriksdottir hoppade in och haltade ut. Bara sju minuter efter återkomsten från sin skada i baksida vänster lår small det till igen i vänstra låret. Risken finns att hon blir borta flera matcher till. Med tanke på att isländskan inte tränade för fullt i torsdags när jag besökte träningen var det förvånande att hon fick hoppa in. PIF brukar alltid vara mycket försiktigt med att matcha in spelare efter skada. Här blev det en felbedömning.
Med även Katrina Guillou borta hela våren (jag har svårt att se något annat), står PIF återigen utan lagets två främsta yttrar. Det märks i anfallsspelet där PIF behöver öka sin förmåga att utmana motståndarna och skapa chanser.
När även Faith Ikidi Michael tvingades utgå efter en boll i huvudet fick PIF slutföra matchen med nio utespelare.
Det gick bra nu. Men har Ikidi ådragit en hjärnskakning kan även hon bli borta ett tag.
Segern var oerhört viktig. Den ger energi, andrum och ett avstånd ner till Djurgården. Men i längden kan den i värsta fall kosta mycket också.
Vi vet inte hur läget är. Men ett PIF utan Ikidi och sina två främsta yttrar i kommande omgångar är ett lag som tappar spets.
Det här var en match som hemmagänget verkligen förtjänade att vinna och i normala fall skulle ha avgjort i första halvlek.
Ett blekt Djurgården bjöd på enorma ytor och stora avstånd mellan lagdelarna. Då är det kul som motståndare. PIF pressade bra, vann många dueller och fick igång ett passningsspel i rätt korridorer men var också som ofta förr impotent i straffområdet. Chanserna var färre än de skulle ha varit.
Piteå hade sedan en något sämre period i andra halvlek när målet ändå kom. Cajsa Hedlund nickskarvade en inspark, Cecilia Edlund ryckte loss och placerade helt fri in 1-0.
Sedan blev det trupperna hemåt, hårt arbete och tre poäng. Den fjärde hemmasegern på 16 försök sedan ifjol.
Ett ordinarie Piteå hade sannolikt även vunnit mot Eskilstuna och Örebro i vår, men skadorna och sjukdomarna har kostat. Inte tillräckligt för att hindra tre poäng i dag, men kanske fler gånger i framtiden.
Oavsett det. Poängen mot Djurgården var oerhört viktiga.