Tio spelare ut.
Ett gäng nya in.
Piteå IF DFF var tvunget att börja bygga något nytt den här säsongen.
Så här åtta matcher in i säsongen och snart lika många månader av träning har laget inte hittat stabiliteten än.
Det tar tid att få in nya spelare i ett system. Det tar ännu längre tid att få in samtliga spelare i ett nytt system.
Piteå spelar en annan typ av fotboll mot tidigare. Borta är 3-5-2. Nu är det 4-4-2 och en fotboll som bygger på mer kortpassningar och fler involverade spelare i anfallsspelet än tidigare. Kantspelarna sugs in mer mot mitten. Bollarna ska spelas upp via mittfältet när motståndarnas pressar högt.
Det är ovant för alla.
Det kommer ta tid innan det här sitter.
PIF har haft fina halvlekar i alla de tre raka förlustmatcherna. Men det är dipparna som blir kostsamma.
Alla lag har bättre och sämre perioder i matcherna. Just nu är Piteås dåliga perioder för svaga.
Mot Växjö tappades matchen i första halvlek. PIF spelade fast sig på egen planhalva och hittade de större ytorna först i andra halvlek.
Mot Kristianstad var två insläppta mål och ett rött kort inom åtta minuter som sänkte laget.
Så första 25 minuterna mot Rosengård. Riktigt dåliga.
Att Piteå hade respekt för motståndarnas skicklighet var tydlig. PIF-spelarna sjönk lågt för att täcka ytor. Men att sjunka lågt utan att sätta in press på bollhållaren mot skickligt motstånd är alltid en dålig kombination. Långa avstånd gjorde att Rosengård kunde trä in sina bollar och så var det 0–2 och i förlängningen game over.
När PIF väl rättade till sina fel (och Rosengård själva sänkte sin kvalité) såg det betydligt bättre ut. Andra halvlek vanns och får ett bra betyg.
Josefin Johanssons kvittering var utfört av rätt person som löpt kopiöst. Men för fler mål hade det krävts fler bollar in i straffområdet. Bortsett från Astrid Larssons assist, var det både för låg kvalité och kvantitet på inspelen. Dessutom befanns sig få spelare i närheten av målet.
Piteå bygger en typ av spel som alltid tar tid att sätta. Speciellt när det är spelare som är vana att spela annorlunda.
Det är lättare att snabbt forma ett spel med djupledsbollar eller luftpastejer mot forwards. Men det är också ett spel som är svårare att utveckla och ta nästa steg ifrån. Dessutom har laget inte den typen av spelare längre.
Nu spelar Piteå ett spel som ska byggas hela vägen från egen målvakt. Skapa ett större bollinnehav. Få fler spelare involverade och öka alternativen i anfallsspelet. Det är svårt. Det tar tid. PIF är inte där än.
Det kan ta flera säsonger att sätta, utveckla, förfina och anpassa spelarmaterialet utifrån. Men det är kanske den vägen laget måste vandra för att nå en toppplats igen.
Nästa match blir inte mycket enklare. Serietvåan Göteborg hemma.
Piteå kommer inte få något gratis den här säsongen. Det har väl ingen trott.
Flera saker i spelet behöver utvecklas. Till att börja med att göra 90 rakt igenom bra minuter utan djupa svackor.
Då finns möjligheten att besegra alla lag. Även Kopparbergs/Göteborg.